Att ”Civil War” släpps just nu, med drygt ett halvår kvar till det amerikanska presidentvalet, känns som en perfekt tajming sett till världsläget. Och risken finns att filmen kan komma att bli dokumentär snarare än fiktion för de som väljer att se den om 100 år eller så.

Filmen utspelar sig i en hyfsat nära framtid i USA som plågas av inbördeskrig och krigsbrotten avlöser varandra i en brutal uppgörelse om att ta makten från en auktoritär president (Nick Offerman). Genom den ärrade krigsfotografen Lee (Kirsten Dunst) och journalisten Joel (Wagner Moura) och deras följeslagare; Jessie (Cailee Spaeny) vars största idol är Lee och New York Times-reportern Sammy (Stephen McKinley Henderson) får vi följa tillståndet i USA.

Journalisterna bestämmer sig för att ta sig till Washington DC för att försöka få till en intervju med presidenten, en plats där du som journalist skjuts på studs om du skulle visa dig där. Resan från New York till huvudstaden är inte det minsta rak utan de tvingas åka på mindre vägar för att sakta men säkert närma sig maktens centra.

Längs med vägen möts vi av otroligt vackra scener, oavsett graden av våldsamhet, under dygnets alla timmar. Det är självmordsbombare med amerikansk flaggviftning, upphängda män som torteras, prickskyttar i hus.

Det gör ont att se fullt normala interaktioner – som att tanka bilen – göras med en känsla av misstänksamhet och rädsla för en snabb död. Just den där känslan av ”Okej, vilka är de här? Vad vill de? Ska jag slåss eller fly?” följer med som en femte resenär i den här gruppen.

Nick Offermans skicklighet som skådespelare slösas totalt bort i den här filmen (han är väl med i ungefär en minut) samtidigt som Kirsten Dunst och Cailee Spaeny står för oerhört fina skådespelarinsatser och är – tillsammans med cineografin och filmens kärnbudskap – filmens behållning. Övriga gör sitt jobb utan att lämna något märkbart efter sig.

Civil War hade en större potential än hur slutresultatet blev men det är fortfarande med ett otroligt viktigt budskap den sätts upp. Vi får se vilken genre den tillhör om ett par, tre generationer.