När nya hus byggs läggs stora summor på badrummen och toaletterna. De har blivit allt större och fått allt luxuösare inredning. Att ha rinnande vatten, avlopp och vattentoalett är ingenting man överhuvudtaget funderar över – det är en självklar standard. Så har det inte varit särskilt länge i de åländska hemmen. Först efter andra världskriget kom utvecklingen i gång, och på landsbygden dröjde det på många håll ända fram till 70-talet innan man drog in rinnande vatten och installerade avlopp.

Vattenklosetten lär redan på 1770-talet ha introducerats i England. De första offentliga uppvisades första gången på världsutställningen 1851 i London. Till Sverige började man importera vattenklosetter på 1870-talet, men först en bit in på 1900-talet blev det tillåtet att ansluta dem till avloppssystemen i städerna.

När ryssarna på Föglö under första världskriget byggde Granboda flygstation installerade man vattenklosetter i porslin av Gustafsbergs tillverkning i officersbostaden. Det var långt innan vanliga Föglöbor fick den lyxen. Själv har jag inte minnen av ett liv utan ”innetoa” och rinnande vatten, även om jag under mina första fyra levnadsår i Jomala Önningeby bodde i ett hus där detta inte var en realitet. Det renoverades hårdhänt 1965 och moderniserades då totalt. Det fanns granngårdar som redan hade bekvämligheterna, men det fanns även de som inte hade dessa. Byns största gård Seffers byggde ny mangårdsbyggnad 1956-57 och det nya huset försågs med såväl avlopp, rinnande vatten som vattentoaletter, men de var inte först i byn med nymodigheterna.

Innan rinnande vatten och avlopp fanns i husen var lavoaren och kommoden vanligt förekommande möbler. Benämningarna varierar lite grann, men den vanligaste definitionen verkar vara att kommoden hade ett upplyftbart lock som täckte tvättfatet och i skåpet därunder kunde pottan förvaras. Med en lavoar avser man oftast en lite större möbel som inte har ett upplyftbart lock, utan tvättfatet står ovanpå möbeln och under skivan som kunde vara av marmor finns ett par lådor och ett skåp med dubbla dörrar. Om skivan var av trä hade den ofta en marmorimiterande målning. Lavoaren har ofta också ett uppstickande bakstycke och en hylla. På hyllan kunde man förvara tvålkoppen och andra tillbehör.

Ordet lavoar betyder tvättställ eller tvättbord på svenska. Det kommer från franskans lavoir som i sin tur kommer från latinets lavāre, som betyder tvätta (jämför italienskans lavare). I finlandssvenskan används ännu ordet för tvättstället eller handfatet. Ordet kommod kommer från franskans commode som i sin tur kommer från latinets commodus (mått eller sätt). Ordet finns belagt i svenskan redan 1735.

Tvättserviser tillverkades av de flesta porslinsfabriker. De innefattade förutom en kanna för vatten, ett tvättfat, en potta, tvålkopp, fat för nagelborste. En bägare ingick även ofta. Den kunde användas till tandborstning eller vid rakning. Såväl kommoderna, lavoarerna och tvättserviserna fasades ut ur hemmen i takt med att man fick moderna badrum och toaletter.

När rinnande vatten och avlopp installerades blev tvättserviserna obehövliga som bruksföremål. De blev dock redan i slutet av 1900-talet mycket populära prydnadsföremål som kostade stora summor på lösöresauktionerna. Precis som för de flesta andra föremålsgrupper har priserna sjunkit. Tvättserviserna i emalj däremot har stigit i pris. De rönte i slutet av 1900-talet ringa intresse på auktioner, men nu är det många som samlar på emaljkärl!

Text & foto: Kjell Ekström, där inget annat anges.

Fotnot: Tack till Ingmar Karlsson, Kenneth Gustavsson och Rainer Kronstam för muntliga uppgifter.