Det är en lite gråmulen och kylig dag i november, men det är inget som verkar bekymra barnen vid Smultronbacken desto mera. Ute på den nyanlagda gården gäller det att titta både till höger och vänster innan man kliver rakt ut, bäst som det är viner barnen förbi på sina trehjulingar längs asfaltsgångarna.

– Men vi fick alldeles nyss klagomål från en sexåring, cykelbanans kurvor är tydligen lite för snälla, säger föreståndaren Cia Rögård och skrattar.

Av det fortsatta rejset, och alla glädjeyttringar att döma, är kurvdragningen ändå inget större bekymmer, och medan barnen tävlar vidare tar Cia Rögård med Ålandstidningen på en rundtur i de fräscha lokalerna. Sexåriga Travis Söderström och femåriga Stella Skogström gör oss sällskap under husesynen för att ge sin syn på nytillskottet i Lemlands daghemsverksamhet.

– Jag går på Hjortronbo, upplyser Travis Söderström innan vi hinner gå i väg.

Kapacitet för 84 barn

Promenaden genom det nybyggda och moderna dagiset tar oss först till Stella Skogströms avdelning, Hallonbo.

– Jag tycker bäst om att vara här inne och leka, det är så kallt ute, säger hon.

På vägen till Hallonbo berättar Cia Rögård att man har fyra avdelningar vid Smultronbacken.

– De är tänkta att husera 21 barn per avdelning, säger hon när vi passerar en stor aula fylld av oupplockade flyttlådor.

– Vi flyttade in den 25 oktober och har inte riktigt funnit rätt plats för allt ännu.

Det var en torsdag, och måndagen efter, det vill säga den 29 oktober slog man upp dörrarna och välkomnade barn som innan dess hade sina dagisplatser vid Söderhagen, Solkatten samt två tillfälliga moduler vid Bullerboda daghem.

Finns det saker kvar någonstans ännu som väntar på att flyttas hit?

– Nej, allt har tagits hit. Nu behöver vi bara reda upp allt och få ordning.

I motsats till Stella Skogström trivs Travis Söderström allra bäst när han får vara utomhus, även om den stora gymnastiksalen i nybygget också verkar locka.

– En gång när jag kom in från gården fick jag duscha, med galonisarna på mig, säger han finurligt och skrattar åt minnet.

”Känns verkligen genomtänkt”

Varje avdelning har sin egen ingång, och precis innanför dörren finns det en duschhörna just med syftet att kunna tvätta av det grövsta från kläderna.

– Det är smart och behändigt, säger Cia Rögård.

Hon berömmer mer än gärna arkitektbyrån, Storesund Arkitekter Ab från Sverige, som har planerat daghemmet.

– Det märks att de är vana att rita daghem. Det finns stora fönster i alla rum, och när man stänger dörrar blir det verkligen tyst tack vare de ljudisolerade dörrarna.

Alla avdelningar är likadant uppbyggda, och det finns ett särskilt rum där lärarna kan planera sitt arbete samtidigt som de ha uppsikt över barnen.

– Det känns verkligen genomtänkt.

Det måste ju vara en enorm skillnad mot modulen ni har varit i de senaste två åren?

– Ja, det går inte att jämföra ens. Vi är verkligen glada över att vara här.

– Fast jag var i modulen i fyra år, flikar Travis Söderström in.

Har ni som jobbar här fått ge era synpunkter på utformningen och interiören av dagiset?

– Ja. En föreståndargrupp har varit med i processen och har fått ge sina synpunkter, sedan har det kompromissats lite från bägge håll.

Utrustat med storkök

I aulan, ateljén, eller stora salen på respektive avdelning, finns det en skärm monterad på väggen. Skärmen fungerar bland annat som interntelefon, men lärarna kan också komma åt övervakningskamerorna och se vem som ringer på ytterdörren.

– Då kan vi tala med den personen och till och med låsa upp och släppa in den.

I övrigt är alla rum utrustade med sensorer som tänder och släcker belysningen i takt med att folk kommer och går.

Det finns även ett kök på varje avdelning, plus ett stort centralkök i toppklass. Men än så länge levereras maten från skolan i kommunen.

– Beroende på antalet barn i framtiden börjar vi kanske laga all mat här, men för närvarande lagar vi bara frukost och mellanmål själva, säger Cia Rögård och visar det väl tilltagna köket.

Stella Skogström och Travis Söderström som tålmodigt har följt med under hela visningen börjar bli lite uttråkade och vill ut till kompisarna – och de ska få sin önskan uppfylld. Med stor skicklighet drar de på sig ytterkläderna, och får välförtjänt beröm.

– Jag kunde klä mig redan när jag var två, fast bara hemma, säger Travis Söderström och tar sedan med Ålandstidningen ut till en av favoriterna på gården – rutschkanan.