Jag ska här framföra några troliga orsaker till fenomenet att dyrare konst blir dyrare:

Tillgången på de konstverk som anses vara av riktigt hög kvalitet är begränsad. Många av mästerverken har dessutom sedan länge fastnat i museisamlingar som inte släpper objekt tillbaka till marknaden.

Auktioner, gallerier och konsthandlare driver upp priserna genom att fokusera på ett fåtal mycket eftertraktade verk och konstnärer.

De riktigt rika människorna har ökat i antal, vilket medför att det finns fler personer med ekonomiska möjligheter att köpa dyr konst. När fler konkurrerar om ett begränsat antal verk, stiger priserna.

Det är fortfarande statushöjande att äga ett dyrt konstverk av hög kvalitet.

När det gäller den billigare konsten kan man konstatera att utbudet är större än efterfrågan. Det är inte längre statushöjande att fylla väggarna med gamla ärvda tavlor av medelkvalitet. Inredningsidealet hos medelklassen är tvärtom mer inspirerat av karghet och måttfullhet.

Det ska dock sägas att alla regler har undantag. Vi kan ta ett exempel med Ålandsanknytning: Albert Jorpes (1913-2000) från Kökar, verksam som grafiker och gravör i Sverige. Hans något naivistiska skildringar från barndomens Kökar såldes tidigare för ganska obetydliga summor. På senaste tiden har dock priserna stigit markant. En av hans tavlor med Kökarmotiv såldes i september rekorddyrt på auktion i Sverige för drygt 16.000 kronor. En snarlik akvarell från 1976 gick två år tidigare på auktion för 1.600 kronor, vilket var betydligt högre än tidigare noteringar. Jorpes verk kan inte klassas som dyra högkvalitativa verk, men prisutvecklingen på dem visar att konstvärlden innehåller alla former av pristrender och undantag från regeln att dyr konst blir dyrare och billig konst billigare. Även bland den dyra konsten finns trender. Just nu är modernistiska verk särskilt populära. Det kan således vara riskfyllt att investera i konst eftersom trender är svåra att förutsäga.