Redan i entrén till Vårdö bibliotek möts man av stora fartygsfotografier. De fortsätter i långa rader ovanpå bibliotekets bokhyllor. Den tidigare maskinmästaren och numera pensionären och museiföreståndaren Lasse Eriksson känner fartygen väl och delar gärna med sig av sin stora kunskap till intresserade besökare. Hans huvudintresse är maskindrivna fartyg. – Segelfartygen är väldokumenterade. Jag insåg att många föremål från de maskindrivna fartygen förbises och glöms bort. Och det väckte mitt intresse för att samla och ställa ut dem, berättar han.En hel del av sin kunskap har han samlat i boken ”På minnets redd”, där han går igenom ett sextiotal fartyg som varit i åländsk ägo. – Jag funderar på att skriva en fortsättning om de fartyg som inte kom med i första boken. RariteterPå biblioteksutställningen visar han huvudsakligen fotografier och reklammaterial från en lång rad Ålandsanknutna rederier. Här finns rariteter som en hjortprydd vimpel från Rederiaktiebolaget Asta.   – Och det här är en av de första ordinarie biljetterna till bilfärjan ss Viking 1959. Färjan hade provkörts ett par gånger men den här turen var en av de allra första reguljära.Här hänger gamla taxfree-påsar och visas legomodeller av passagerarfartyg. – Lego var svåra att påverka, men de gjorde en serie med färjor och där fanns till exempel Viking Sally med.   Samlat i 25 år  Han har byggt sin samling under drygt 25 år. Den innehåller tiotusentals föremål och dokument som han visar upp i ett noga organiserat och lätt överväldigande myller i två byggnader hemma i Grundsunda. – Jo jag vet precis var allt ligger och kan berätta något om nästan alla föremåls bakgrund.Han har uniformer, mössor, delar av möblemang och instrument, som vackra oljetrycksmätare i mässing och till och med en syremätare från en rysk ubåt av samma typ som den gick på grund utanför Karlskrona 1981. Men framför allt har han sjöfartslitteratur, tidskrifter och dokument som fartygsritningar och sjömansböcker. Han har hittat föremålen i antikaffärer, på loppisar, i second hand-butiker och fått donationer från privatpersoner. – Med tiden vann jag rederiernas förtroende och fick ta en del saker ur deras arkiv. Och nu händer det att de ringer mig och berättar att de hittat något intressant.Oviss framtidVad som ska hända med museet när han inte orkar driva det vidare själv, vet han inte.– Det är tråkigt. Om jag skänker samlingen till Ålands sjöfartsmuseum hamnar sakerna bara i något lager. Jag önskar att någon skulle vilja ta över samlingen komplett och driva museet vidare på samma sätt. I så fall är jag beredd att skänka bort allt.Han önskar också att samlingen skulle dokumenteras och digitaliseras så att materialet blev sökbart.– Men det är alldeles för mycket arbete för att jag skulle klara av det själv. Fast än så länge håller han museet öppet för alla intresserade.– Det bara att komma hit så visar och berättar jag så gärna.

Petter Lobråten