Ålands statistik och utredningsbyrå (Åsub) presterade i går statistikmeddelandet om den åländska sjöfarten 2019.
Av meddelandet går det att läsa flera glädjande siffror, bland annat att antalet större fartyg registrerade på Åland fortsatte att öka 2019 och att den åländska flottan ökade med fyra procent samma år. Det är den näst högsta noteringen sedan mätseriens start 2006.
Således flera glädjande siffror men i pandemins fotspår bakom siffrorna syns Ålands beroende av sjöfarten mer än någonsin – ett beroende som kan komma att förändra det åländska samhället i grunden.
Sjöfartsnäringen, och i synnerhet färjetrafiken, präglades redan innan pandemin av omfattande utmaningar och i synnerhet färjetrafiken. Allt från ändrade resemönster till hård konkurrens har präglat och präglar näringens vardag.
Osäkerhetsfaktorerna var många och framtiden var osäker. Nu adderas en omfattande global pandemi. Det är en hård press som sätts på Ålands levebröd och det kommer påverka oss alla.
Vi ålänningar är på ett eller annat sätt beroende av sjöfarten. Många företag levererar till rederierna och många ålänningar jobbar till exempel ombord eller i en bransch beroende av sjöfarten.
Om den åländska sjöfarten kommer att stöpas om i fotspåren av pandemin så kommer det ha verkningar i det åländska samhället.
Detta märks redan nu ute bland många ålänningar – oron för främst våra större färjerederier Viking Line och Rederi Ab Eckerö är omfattande. Många är i själ och hjärta oroliga eftersom man vet att rederiernas möjligheter starkt är förknippade med Ålands möjligheter.
Hur länge pandemin varar och hur länge restriktionerna i resandet gäller är direkt avgörande. Visst är den finländska tilläggsbudgeten, med bland annat lånegarantier på 600 miljoner euro till den finländska sjöfarten, viktig. Pengarna är viktiga för att trygga sjöfarten och transporter till Åland men även till det land som i transporthänsende många gånger betraktas som en ö, Finland. Tyvärr kommer dessa insatser att väga lätt om vi hamnar i en situation där nedstängningen drar ut på tiden. Då måste fler stödåtgärder till och någon gång tar även en stats möjligheter slut.

Det finns trots allt rederier som går bra även i tider som dessa och ett flertal har även en stark balans samt soliditet. Det ger ett litet ljus i mörkret.
Vi har även berättat om att Lundqvist rederierna, som mitt under pågående kris, beställer en ny aframaxtanker från Japan. Så det finns framtidstro.
Kanske är det så att det åländska samhällets beroende av sjöfarten, som sakta minskat under åren, nu bara minskar lite snabbare. Med det sagt finns det inte någon bransch som ännu kan axla sjöfartens roll – även om den åländska finansbranschen är på stark frammarsch.
Men än klämtar inte klockorna för den åländska sjöfarten och är det något som kännetecknar det åländska företagande är det uppfinningsrikedom och kämparanda. Låt oss därför se det positivt, men med tillförsikt, på framtiden och hoppas på nya lösningar – lösningar som gör att den åländska sjöfarten även i framtiden är en stor del av vårt samhälle.

Daniel Dahlén