Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är bindande för alla EU:s medlemsstater. Den fastslår att restriktiva åtgärder mot vissa mänskliga rättigheter i kristider är tillåtna.
I Ungern och Polen får demokratin utstå hårda slag. Båda länderna har sedan flera år tillbaka drivit politik som undergräver den, och pandemin har gett landsledarna Viktor Orbán och Jaroslaw Kaczynski läge att utvidga sin makt ytterligare.
Men det är inte bara där som coronakrisen utgör ett hot mot demokratin. Utegångsförbud och församlingsförbud gäller även i länder som Spanien och Frankrike.
Myndigheter i Österrike, Tyskland och Italien får full tillgång till information från telefonbolagen om hur deras kunder har rört sig.
I Norden har vi en lång tradition av öppenhet och transparens. Demokratin är stark. Men det betyder inte att den är fredad här.
I Norge får regeringen fatta beslut utan att gå via riksdagen, under en tid begränsad till årsskiftet.
Både Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och Staffan I Lindberg, föreståndare för V-Dem-institutet som ligger under Göteborgs universitet, hävdar att Norges åtgärder inskränker demokratin.
Sveriges regering ville ge sig själv ökade maktbefogenheter som skulle innebära att man skulle kunna införa restriktioner i samhället utan riksdagens godkännande. Förslaget stoppades av riksdagen och blev i stället en kompromiss där riksdagen i efterhand kan stoppa regeringens beslut.
Enda anledningen att förslaget kunde stoppas är att Sverige har en minoritetsregering. Så kommer det inte alltid att se ut. Det finns en risk att regeringen genom sitt förslag har satt en boll i rullning som inte kan stoppas. En öppning för att ta till nya politiska redskap utanför den normala demokratiska ordningen.
Många av restriktionerna som införs i Europa skulle i normala fall vara helt otänkbara. Och det finns ett men.
Statliga åtgärder för att stoppa virusspridningen får inte äventyra grundläggande rättigheter och ett fritt samhälle. Alla nödåtgärder måste införas med respekt för rättstatsprinciperna. Det måste finnas en tidsbegränsning för hur länge de får gälla och de måste klara demokratisk granskning av så väl parlament och domstol som massmedia.
Europeiska kommittén för sociala rättigheter och andra övervakningsorgan kan i efterhand utvärdera om medlemsländernas åtgärder varit förenliga med mänskliga rättigheter.
Vi kan inte tro att demokratin inte är utsatt i Finland. Det är möjligt att det sker en förskjutning i samhället där undantagstillstånd blir det nya normala – även här.
Bland forskare diskuteras det redan att coronakrisen kan ha sänkt tröskeln för att ta i bruk beredskapslagen.
I en debattartikel i Helsingin Sanomat (25.4.2020) skriver Nina Nordström och Toni Sandell, ständiga representanter för Finland i Europarådet i Strasbourg, att Finlands åtgärder – och särskilt isoleringen av Nyland – kan komma att bli föremål för EU-utvärdering i efterhand.
För Ålands del har landskapsregeringen inte haft mycket att säga till om när det kommer till undantagstillståndet och restriktionerna i samhället. Vid en presskonferens i förra veckan sa lantrådet Veronica Thörnroos (C) att de ekonomiska utsikterna för Åland till följd av restriktionerna visserligen är ”deprimerande läsning”, men att det finns en verklighet att förhålla sig till.
Verkligheten är att det pågår en viruspandemi, men också att demokratin och öppenheten har fått stryka på foten.
Ur ett internationellt perspektiv har pandemin dessutom skapat ett politiskt tryck för att kapa band mellan länder. Forskare vid Utrikespolitiska institutet i Sverige menar dock att det inte finns någon motsättning mellan internationell samverkan och nationell beredskap inom området för krishantering.
Snarare ligger det i EU:s intresse att se till att ett globalt svar på pandemin inte orsakar en situation som stärker de auktoritära krafterna i världspolitiken.
Det är inte bara folkhälsan och världsekonomin som är i kris på grund av coronasituationen – hela det demokratiska fundamentet lever farligt. Inom Europa är det inte bara i Ungern och Polen som pandemin utgör ett hot mot demokratin.
I slutändan är den viktigaste frågan att trygga att inga av restriktionerna blir permanenta. Risken finns, både här och ute i Europa. Även på Åland måste vi slå vakt om våra demokratiska värderingar.
Vilka åtgärder kan vi acceptera, och under hur lång tid? Det handlar om att avgöra vilken värld vi vill leva i när den värsta coronakrisen lagt sig.

Fredrika Fellman