När regeringen Sanna Marin i måndags presenterade sin ”hybridstrategi” för att ta Finland ur undantagstillståndet var det många besked på en och samma gång. Allt från dagis till gränspassager.
Men informationen från ministrarna var övergripande. Om vi håller oss till just gränstrafiken hette det att arbetsresor och ”nödvändiga” resor får göras. Vad denna nödvändighet bestod i lämnades dock därhän. Några dagar senare kom beskedet att finska medborgare alltid får lämna och återkomma till landet. Och att gränserna mellan Finland och Schengenländerna var öppna enligt de nya direktiven. Men dessa direktiv, vad nödvändigheten består i, fortsatte vara okänt.
Regeringen och myndigheter hänvisade också till gränsbevakningen som beslutstagare vid gränskontrollerna. Där skulle alla som passerar gränsen kontrolleras och deras syfte med resan bedömas. Men alla hade som sagt rätt att passera. Vad då denna kontroll tjänar för syfte är oklart.
Gränspassagerna är bara ett område där stora beslut presenteras med buller och bång av regeringen, men där detaljregleringen låter vänta på sig att lavinen av frågor från allmänheten hinner skölja över landet långt innan svar finns att få.
Det är förvisso förståeligt att beslut måste fattas i brådrasket, och att regeringen vill framstå som handlingskraftig. Men icke desto mindre framstår det som att den inte klarar av att arbeta i sitt eget pr-tempo, att man inte hinner fylla de stora besluten med det nödvändiga innehållet innan frågetecknen – och därmed också oron – blir många och stor.
Arbets- och näringsministeriet tillsatte i mars den så kallade Vihriälä-gruppen vars uppgift var att bedöma coronakrisens effekter och förutse vilka åtgärder som krävs för att få den finländska ekonomin på fötter igen. Gruppen lämnade sin rapport på fredagen – och det är ingen rolig läsning.
Man spår att recessionen blir djup, och kommer att likna den efter finanskrisen 2008. Den minnesgoda kommer ihåg att det tog Finland lång tid att kravla sig upp ur den gropen.
Gruppen skriver också i sin rapport, enligt svenska Yle, att regeringen för att återstarta ekonomin måste häva restriktionerna och minska på rädslan i samhället.
Det senare är intressant. Bland annat talar gruppen om utökat antal tester och skyddsutrustning som ansiktsmasker.
Men man kan också se att trygghet i samhället skapas genom god information. Vet du vad som gäller, om information som ges är tydlig, skapar det en trygghetskänsla.
Under den gångna veckan fick vi leva i stor ovisshet över vad regeringens beslut de facot innebär.
I den övergång vi står inför, då landet stegvis ska ta kliv in i ”det nya normala” är det oerhört viktigt att samhällsinformationen är tydlig och heltäckande. Det går inte att leverera samhällsomvälvande beslut som det om hybridstrategin utan att dess detaljer också tydligt kan utläsas av alla och envar.
Kan man inte ge dessa tydliga besked är det, trots det politiska trycket på handling, bättre att vänta till man kan ge hela bilden.
Åland, Finland och världen har råkat ur för en situation som ingen sett maken till tidigare. När det värsta inträffar, när samhällets funktion sätts ur spel, vänder vi oss till de styrande för råd och besked.
Då, om någonsin, är det viktigt att de kan vara tydliga. Det har Finlands regering misslyckats med den här veckan.

Jonas Bladh