I den politiska debatten, i följderna av coronavirusets framfart, har globaliseringen satts på prov. En globalisering som är såväl politisk som kulturell och ekonomisk. Samtidigt har en ökad rörlighet gjort att viruset spridits snabbare än någonsin.
Tack vare människans nyfikenhet har vi både ekonomiska och tekniska möjligheter att ta del av resten av världen. De flesta av oss har haft möjlighet att utforska delar av världen som bara för ett par generationer sedan var helt omöjliga eller alldeles för tidskrävande.
Även våra företag har dragit nytta av globaliseringen. Genom den fria rörligheten mellan länderna har nya affärer uppstått och välfärd skapats, och inte minst, fattigdom och svält kunnat mildras.
I spåren av pandemin har ett flertal internationella politiker dragit snabba slutsatser gällande sårbarheten som globaliseringen medför. Medicinen sägs vara protektionism och stängda gränser. En politik som vi redan tidigare kunnat skymta genom fönstret med Donald Trump i spetsen.
Nu används pandemin som ytterligare en orsak till att varje land ska stänga sina gränser och sköta sig själv även efter pandemin.
Då skulle smittspridningen minska och pandemier inte lika lätt uppstå, anser dessa politiker.
Det är en felaktig slutsats. Granskar vi skeendena lite närmare ser vi globaliseringens fördelar
Den 2 januari informerade Kina om att man hittat ett nytt virus. Genom teknologi utvecklad i USA kunde kinesiska forskare sedan avkoda virustes dna på en vecka. Tyska forskare kunde därefter utveckla ett diagnostiseringsverktyg på en halv vecka och den 16 mars inledde ett amerikanskt bolag de första testerna av ett nytt vaccin på människor.
Därutöver går det genom forskarrapporter från Oxford University att fastslå att det ökande resandet har bidragit till att bygga upp en större korsimmunitet. Ett större skydd som i lekmannatermer kunde betraktas som ett ”naturligt vaccin”. Genom resande och ökad globalisering skapar vi således ett större skydd mot pandemier. Detta stärks även av författaren Johan Norbergs noteringar att dödligheten i spanska sjukan i Sverige var som störst i avlägsna byar i Norrland. I byar där människor inte byggt upp någon större immunitet genom resande.
Globaliseringen går inte att stoppa och den är viktig för mänskligheten. Vi är redan i dag integrerade med varandra över nationsgränserna. Ett förhindrande av globaliseringen skulle vara förödande för mänskligheten, såväl politiskt, som ekonomiskt och kulturellt.
Integration av länder och människor skapar bättre villkor för mänskligheten. Och inte minst medför globaliseringen en ekonomisk integration som i sin tur ger större möjligheter till fred.
Visst finns det nackdelar med globaliseringen och de utmaningarna måste ses över. Det är inte rätt att till exempel norsk lax och regnbågslax tar vägen via Thailand innan den når våra fiskdiskar. Men det är inte globaliseringen som är felet utan hur den i vissa fall har tillämpats. Vi måste se att utvecklingen, precis som alla andra utvecklingar, är del av en större process. Således behövs tid för att utveckla globaliseringen till det vi vill uppnå.
Med detta sagt ska vi inte införa en selektiv globalisering. Det vore en annan form av protektionism som enbart skulle leda till dyrare produktion vilket i sin tur skulle leda till minskad efterfrågan och högre arbetslöshet.
Vi lever i en global kontext. Botemedlet är inte hårdare gränser och protektionism. Det skulle leda till svält, fattigdom och i längden ett på alla sätt hårdare liv för människan. Däremot mår även globaliseringen bra av att utvecklas och att vi aktivt arbetar oss bort från avarter av densamma, utan att vi för den skull blir selektiva.

Kanske har våra samhällen varit lite naiva i vad globaliseringen medför – även när det kommer till dess effekt på virusspridning? När det kommer till globalisering har så mycket hänt de senaste 20 åren samtidigt som våra samhällen både inom det privata som det offentliga inte svarat upp mot den utvecklingen. Och kanske är det rent av ökad globalisering som är lösningen på nästa pandemi? Där vi tillsammans hjälps åt att hindra nästa utbrott i Kina genom att gemensamt arbeta förebyggande med kineserna.
Svaren är inte lätta att ge men ett står säkert – människans nyfikenhet försvinner inte med en pandemi och därmed inte heller globaliseringen. Det ska vi vara glada för.

Daniel Dahlén