När landskapsregeringens (LR) tre expertgrupper presenterade sina förslag på åtgärder för att göra den åländska ekonomin till en vinnare post corona fanns det många intressanta förslag, en del nygamla och några som aldrig kommer att förverkligas.
Det är helt okej, det är kanske till och med så det ska vara när ett land eller ett landskap är i det läge som Åland nu är i och det behöver ruskas om i politikerhjärnor som sedan länge stagnerat vid blotta tanken på tillväxtpolitik.
Lantrådet Veronica Thörnroos (C) sade, efter att hon tagit emot de tre rapporterna, att spåren av dem kommer att synas redan i den budget som hennes regering ska lägga inför lagtinget om mindre än tre månader. Det är inte utan att man hoppas att det var sådant där politikerljug som vi får höra med jämna mellanrum för att det låter rätt och riktigt i stunden.
För sanningen är att väldigt många av de åtgärdsförslag som lades, som handlar om direkta investeringar och därmed arbetstillfällen, kostar väldigt mycket. Visst, det går absolut att argumentera för att man ska gasa sig ur en kris, det kan mycket väl vara rätt väg. Men samtidigt är det väldigt ont om pengar i landskapets kassa.
Sedan coronautbrottet har LR lagt till närmare 40 miljoner euro i direkta stödåtgärder (inte allt är använt) i de två tilläggsbudgetar som kommit. Till det ska läggas lånegarantier för tiotals miljoner ytterligare. Finansminister Torbjörn Eliasson (C) har redan meddelat att landskapet kommer att tvingas gå till banken för att låna någonstans mellan 60 och 100 miljoner euro. Årets bokslut kommer att bli en bedrövlig läsning, och nästa års budget kommer att landa rejält på minus.
I det läget är det svårt att gasa, det finns liksom inte mycket bränsle.
Säkert har ”entreprenörsgruppen” helt rätt i att det vore ett stort lyft för turismen i Mariehamn om Östra hamnen byggdes om enligt de förslag som finns redan i höst. Men Mariehamn kommer inte ha pengar till det. Det vore säkert fint också med en ringled, helst i går. Men pengarna finns inte.
När LR i morgon sätter sig för att hålla ekonomiskt seminarium om budgeten och ett reviderat regeringsprogram måste man sålla hårt i förslagen från utredningsgrupperna. Något enstaka förslag som kostar en mindre summa kanske man kan spara ihop till, men i övrigt kommer det att handla mycket om de förslag som inte är beroende av stora ekonomiska medel, utan mer handlar om att omfördela eller ändra på lagar och föreskrifter för att förenkla för företag.
Men även där finns det frågetecken. Gruppen med näringslivstopparna vill se någon form av kommunreform där gränserna suddas ut mellan Jomala och Mariehamn. Lycka till att få ett regeringsblock bestående av ett helt gäng Jomalabor att gå med på det.
Och minst två grupper vill också luckra upp närings- och jordförvärvsregelerna. Lycka till med att genomföra något annat än att rucka på regeln om styrelsesammansättning när detta ska läggas fram av en regering baserad på C, Ob och ÅF.
Samtidigt kanske det inte är hela världen att det inte blir den de stora förändringarnas vinter som entreprenörerna hoppas på. Det finns en trygghet i att den politiska processen är trög. Det gör att skattepengar inte huvudlöst slängs i sjön, utan att det finns flera kontrolled innan skattebetalarnas pengar läggs på stora planer.
Det är annars lätt att ryckas med i tre tunga rapporter om allt från skatteväxling till ringleder, nudiststränder och skattegränslösningar. Det låter bra, vi gillar när det händer saker. Det känns fräscht, modernt och framåtlutat.
Men det finns ett stort problem med det uppdrag som de tre grupperna fick av LR. De behövde inte tänka en sekund på hur åtgärderna de föreslår ska finansieras. De behövde inte förklara hur en ny, modern och välfungerande förvaltning ska förändras och vilka delar som ska plockas bort för att frigöra resurser till de nya avdelningar som föreslogs.
Landskapsregeringen har fått en intressant idébank att jobba vidare med. En del av förslagen bör finnas med i budgeten, de som handlar om lagar, förordningar och regler som kan förenklas. Men när det gäller väldigt många andra saker krävs minst en utredningsrunda till. Varför, när allt är så bråttom? För att det är skattebetalarnas pengar. Uppdraget att förvalta dem är inget man ska slänga under bussen för att det måste gå snabbt.
Så, bästa LR, ta till er av smarta hjärnors tänkande och analyser. Men låt dem passera också andra smarta hjärnor innan ni sätter allt för många bollar i rullning och allt för mycket pengar på spel.

Jonas Bladh