Åland blir allt mer isolerat. Likt andra länder i Europa försöker nu myndigheterna på Åland göra allt i sin makt för att minska coronavirusets framfart.
Men även om vi blir allt mer isolerade så finns inte något behov av att hamstra mat eller vidta andra åtgärder än de som myndigheterna uppmanar oss till.
Runt om på Åland hörs det nu om fall där ålänningar hamstrar toalettpapper och där företag fattar mer långtgående beslut kring bland annat arbetsplatsnärvaro än vad myndigheterna rekommenderar.
Det råder ingen tvekan om att allt detta görs i en välmening, men verkningarna av att man, speciellt arbetsgivare, fattar egna beslut som inte har grund i myndighetsrekommendationer drabbar fler än just den enskilda organisationen och individen.
Samhället är ett komplext spel med många aktörer och där vi tillsammans bygger helheten. Väljer till exempel en enskild kommun att inte ha sina daghem öppna så påverkar det fler än det enskilda daghemmet. Föräldrarna kan inte gå till sina jobb och inte sköta de samhällsuppgifter man har. Det kan vara allt från att informera allmänheten till att jobba som sjuksköterska.
Vi har inte i dag en sådan situation, men sådana diskussioner förekommer. Därför är det viktigt att vi stannar upp och ägnar en liten stund åt att fundera kring vad just jag bidrar med till samhället och varför just jag är så viktig.
Då kanske vi även förstår vikten av att inte fatta för snabba beslut som utgår från en själv. Vi är alla i det här tillsammans och det är tillsammans vi kommer att lösa det.
Det är klart att många känner oro. Det är naturligt och det ska tas på största allvar, men vi ska också vara ärliga och sätta saker i proportion.
Många drar även paralleller till asiaten och spanska sjukan. 50-talets asiaten och 20-talets spanska sjukan var två mycket allvarliga influensor, men mycket har hänt sedan dess. Vi har ett välutvecklat sjuksystem och välutbildade experter. Vi står helt enkelt bättre rustade. Så när jämförelser görs med dessa influensor haltar det betänkligt.
Vi har en tid framför oss som kommer att präglas av en viss oro, men även ett lugnare tempo. Det är en bra tid för reflektion och en tid för att umgås med sina nära och kära.
Det är inte en tid att låta sig föras med i strömmar av desinformation och kaos. Utan bara konstatera att det är en tid där det krävs lite mer av oss som individer. Både på hemmaplan och i samhället som vi tillsammans bygger.

Daniel Dahlén