Kritiken från näringslivet är kompakt när det gäller landskapsregeringens infrastrukturavdelnings hantering av transporter till Åland, till och från Sverige.
Det åländska samhället är i stort behov av fungerande transporter mellan Åland och Sverige. I runda tal brukar det sägas att drygt 50 procent av de varor vi ser i den åländska handeln är importerade från Sverige.
Men det är inte bara varuleveranser vi är beroende av från Sverige utan även mycklet annat. Allt från tidningsutgivning till renhållning är direkt beroende av att transporterna till Sverige upprätthålls.
Med detta som bakgrund finns det en förväntan från det åländska näringslivet att landskapsregeringen ska agera mer kraftfullt och hitta lokalanpassade lösningar. Något som det förefaller finnas liten förståelse för hos infrastukturavdelningen och dess minister.
I skrivande stund har landskapsregeringens ansvariga tjänstemän enbart hänvisat till att det är den finländska statsmakten som ska säkerställa transporterna.
Det räcker inte.
Det åländska näringslivet, med rederierna i spetsen, har i omgångar presenterat lösningsmodeller för landskapsregeringen. Modeller där risktagandet för att säkerställa fraktarna mellan Sverige och Åland är högst rimligt. Där ingen vinst skulle tas ut och där fartygen kör på minsta möjliga bemanning mot en kostnadsgaranti från landskapsregeringen
Till saken hör att våra åländska transportföretag därutöver skulle, enligt förslaget, stå för 60-70 procent av all befraktning så risktagandet för landskapet är inte stort.
Näringslivets lösningar tas emot med det enkla svaret att det är den finländska statsmakten som ska agera. Att Ålands landskapsregering inte har tillräckliga möjligheter att vidta åtgärder.
Det räcker inte.
Ålands landskapsregering har ett ansvar för Åland. Ett ansvar som inte kan läggas över helt och hållet på den finländska statsmakten. Inte om vi i framtiden vill ha ett levande näringsliv.
För det är relativt enkelt – de flesta av insatserna som den finländska regeringen genomför kommer att vara anpassade till det finländska näringslivets behov inte till det åländska, som i sin natur skiljer sig väsentligt från det finländska. Åland måste därför äga denna fråga och komma med egna lösningar och det snabbt. Annars hotas många åländska verksamheter helt i onödan.
Det är möjligt att denna kritik inte tidigare nått fram till landskapsregeringen. För i tider av oro försöker alla hitta lösningar och man försöker in i det sista få skapa konflikter. Men kritiken finns där ute och den är stenhård.

Äventyra inte åländska arbetsplatser och företag i onödan. Sök samarbete med det åländska näringslivet och ta deras lösningsförslag gällande transporter till och från Åland på allvar. Våga ta makten och ta ägarskap i frågan.

Det åländska näringslivet är experter på logistik. Det är inte Ålands landskapsregering. Agera nu och rädda det åländska näringslivet och arbetsplatser.

Daniel Dahlén