Den åländska polislagen är snart en blankettlag. Det stod klart när vicelantråd Harry Jansson (C) lade fram sitt förslag på blankettlagstiftning för polislagen på Åland. Det är en smärtsam påminnelse om att den åländska självstyrelsen är i skriande behov av att uppdateras.
I område efter område har den åländska självstyrelsen blivit vingklippt och faktum är att det inom flera områden är praktiskt omöjligt med egen behörighet. Inte på grund av komplexiteten i det man vill reglera utan i sammanflätningen av lagstiftningen mellan Åland och Finland, som gjort det svårt för smidiga lösningar. Detta i stället för att eftersträva tydliga skiljelinjer mellan finländsk och åländsk behörighet.
Lagstiftningen kring den åländska polisens arbete är i dag inte lätt. Behörigheterna mellan Finland och Åland är till många delar delad och svårtolkad.
Kritiska röster har gjort gällande att upplägget påverkat polisens arbete negativt och frustrationen hos polisen har många gånger varit stor. En del hävdar att upplägget till och med äventyrar ålänningarnas rättssäkerhet, vilket kan belysas genom att den åländska polislagen har reviderats en gång de senaste fem åren mot den finländska polislagen, som under samma period, reviderats hela fjorton gånger.
Att Åland har en egen behörighet kring ordning och säkerhet är inget vi ska ta för givet. Det är få autonomier som har det och vi ska vara, precis som Gun-Mari Lindholm på insändarplats framför i fredagens Ålandstidning, stolta över och värna om det.
I antagandet av en blankettlagstiftning ger vi inte bort vår behörighet och vi har fortfarande i och med lagförslaget makten över den åländska polisens identitet. En nog så viktig fråga ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv. Men steget mot en blankettlagstiftning kan på sikt äventyra den åländska identiteten hos den åländska polisen. Inte minst med tanke på hur finskspråkig den finländska polisen generellt blivit, vilket även Folktinget larmade om förra veckan.
Det är även viktigt att hålla i åtanke det som lagtingsledamot Anders Eriksson (ÅF) framförde i lagtingsdebatten – att när Åland inte följer EU-direktiv hotas vi med vite men när vi och Finland inte lever upp till det som självstyrelsen stipulerat händer ingenting. Vi måste således vara ytterst vaksamma.
Det må vara att lagstiftningen kring den åländska polisens arbete i dag är svår och att det hindrar det dagliga arbetet. Med detta sagt är det kanske viktigast att få vardagen att fungera genom en blankettlagstiftning innan den självstyrelsepolitiska delen av arbetet tar vid. Men det kan inte nog poängteras att frågan inte på långa vägar får stanna här och nu. Den måste leva vidare och landskapsregeringen måste ta med frågan i självstyrelerevisionsarbetet och kommande samtal med den finländska statsmakten.
Om det är möjligt att hitta lösningar med den finländska statsmakten genom självstyrelserevisonen återstår att se, men det är långt i från säkert och i värsta fall har Åland gått in i en blankettlagstiftning som är svår att komma ifrån och den åländska identiteten hos den åländska polisen kan ge vika.
Åland ska snart påbörja firandet av självstyrelsen 100 år. Det är ett firande som allt mer får solk i bägaren. Coronapandemin har visat hur tandlös självstyrelsen är. Men det är ingen ny företeelse, Finlands antagande av ny grundlag år 2000 satte på många sätt grunden. Tolkningspraxis har lett till att Finlands riksdag getts stort utrymme att genom grundlag begränsa självstyrelsens handlingsutrymme. Det kan vi som ålänningar inte acceptera. Självstyrelsen är en överenskommelse mellan det finländska folket och det åländska folket. Det är på de premisserna som vi ska gå in i de nästkommande 100 åren.
Hur vi ska få med oss Helsingfors i en mer proaktiv utveckling av självstyrelsen är dock en helt annan fråga och av mycket utmanande karaktär. Vi ska hoppas att de åländska politikerna besitter stort tålamod och stor kunskap inför den resan – för det kommer att behövas.

Daniel Dahlén