Delar av det åländska näringslivet har länge ifrågasatt näringsrättens varande. I en värld där åländska bolag dagligen möter hård konkurrens och där all kompetens är välkommen är näringsrätten hämmande. Trots att det finns alternativa lösningar genom undantag så upplevs den som ett hinder.
Samtidigt utgör näringsrätten en del av den åländska självstyrelsens grundpelare. Alla ändringar i näringsrätten påverkar den åländska självstyrelsen i grunden. Optinovas utmanande av näringsrätten är således en utmanande fråga för de åländska politikerna. Svaren är inte heller givna och framför allt kan inte en ändring ske i brådskande ordning. Det skulle få verkningar på andra oförutsägbara områden.
Näringsrätten är ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv en relativt ny företeelse. Det var först efter påtryckningar från Åland som statsmakten 1945 utarbetade ett förslag till nationalitetsskydd för Åland.
Hembygdsrätten och näringsrätten introducerades som en del av ett nationalitets- och språkpolitiskt skydd. Näringsrätten var således inte ett näringspolitiskt instrument utan ett instrument för att garantera att åländsk jord stannar i åländska händer.
Näringsrätten har under det åländska näringslivets uppbyggnad varit bra för Åland. I sin protektionistiska natur har den erbjudit åländska företag en trygg utgångspunkt och utan den hade vi med all säkerhet inte haft samma flora av åländska företag som i dag. De hade med största sannolikhet varit utkonkurrerade av finska bolag. Av den enkla anledningen att konkurrensen om kunderna varit hårdare.
Även om näringsrätten var tänkt som ett nationalitets- och språkskydd blev den således ett viktigt näringspolitiskt instrument när det åländska näringslivet började sin utveckling under 60- och 70-talet. Men tider förändras.
En revidering av näringsrätten behövs. Åland har sedan näringsrättens införande förändrats och det har även resten av världen. Det är hårdare konkurrens nu och vi lever i en europeisk kontext där Åland inte står ensamt och där vi är beroende av pengar utifrån. Ett behov som bara växer.
För att kunna anta denna utmaning krävs att vi har starka åländska bolag som klarar konkurrensen. Vi behöver bästa möjliga kompetens – oavsett styrelseledamöters nationalitet.
Även om det finns ett behov av revidering måste vi vara försiktiga. Näringsrätten bör frikopplas från frågan om att behålla åländsk jord i åländska händer. Annars kan fler grundpelare i självstyrelsen äventyras.
I dag är näringsrätten som nationalitetsskydd tandlös, vilket vi ser i till exempel fallet Jysk – där bolaget, uppfattas bryta mot språkkraven men där det är svårt för landskapsregeringen att vidta sanktioner.
Näringsrätten är även obsolet i sin syn på styrelsesammansättning. Styrelser ska tillsättas utgående från ägarnas och bolagens behov av kompetens och inte nationalitet.
Det är således en angenäm utmaning för den arbetsgrupp som nu tillsatts av landskapsregeringen för att se över möjligheterna till modernisering av jordförvärvslagen och näringsrätten. Moderniseringen är viktig men får inte stressas fram och det är viktigt att det finns en politisk konsensus kring den. Allt för att inte självstyrelsen i sin helhet ska påverkas negativt.

Daniel Dahlén