Det har varit en turbulent vecka i den finska inrikespolitiken, vilket också dragit in landskapspolitiken i röran. Det har varit en vecka med tydliga vinnare – och än tydligare förlorare.
Det hela började på måndagskvällen då familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) meddelade att regeringen avsåg att införa tvångskarantän för resenärer från riskländer med hög smittspridning, exempelvis Sverige. Problemet? Att hon inte informerat särskilt många andra om ”beslutet”. Och att det inte var ett beslut utan en plan. Men i stort hela landet uppfattade det som något som skulle bli verklighet mot slutet av veckan.
Flera andra ministrar gick ut och förklarade att de inte över huvud taget deltagit i några diskussioner om masskarantän. Ålands- och justitieminister Anna-Maja Henriksson, på besök på Åland, förklarade: ”Det kom som en överraskning för mig. Den linjedragning som kom på den presskonferensen har inte hela regeringen diskuterat”.
Efter regeringens aftonskola på onsdagskvällen mötte sedan stadsminister Sanna Marin media på trappan till Ständerhuset och förklarade att regeringen inte skulle ta något ”politiskt beslut” om tvångskarantän, utan att det var upp till regionala myndigheter. Som det alltid varit och som smittskyddslagen stipulerar.
Statsministerns överslätande och föga förklarande utspel kändes som att det till lika delar handlade om att släta över grodan som Kiuru gjorde i måndags, och att samtidigt göra det utan att chikanera sin partikamrat.
Problemet är att statsminister Marin inte tycks vilja se den stora skada som minister Kiurus utspel redan gjort. Anna-Maja Henriksson och lantrådet Veronica Thörnroos (C) kunde tidigare på onsdagen konstatera att omsorgsministerns utspel orsakat stora avbokningar för åländska turistföretag då finländska gäster blivit rädda för att sättas i karantän om de besöker Åland. Henriksson konstaterade också att vi alla sitter i samma båt och måste hjälpas åt att få hjulen att snurra. Hon konstaterade att för att klara det måste åtgärderna mot viruset vara balanserade, en aldrig så tydlig markering mot Kiuru.
Sanna Marin blev med sitt tipptappande mellan en hotande regeringskris och försvar av en partikollega veckans näst största förlorare i den här soppan. Den största förloraren är förstås Krista Kiuru, som bör ha förlorat det mesta av sin politiska trovärdighet.
I och med det, och den skada hennes slarviga kommunikation åsamkat näringsidkare i en redan mycket utsatt situation, vore det rimligt att hon lämnade sin post.
På vinnarsidan finns såväl Anna-Maja Henriksson som lantrådet Veronica Thörnroos.
Ålands- och justitieministern framstod vid presskonferensen på Åland, och också i tidigare uttalanden, som en sansad och insatt röst i ett allt för upphetsat debattklimat där till och med statsministern ryktes med och pekade ut resenärer som näst intill brottslingar.
Anna-Maja Henriksson stod upp för såväl den traditionella nordiska synen på rätten till individuell frihet och rättssäkerhet som för den åländska självstyrelsen.
Veronica Thörnroos blev en vinnare genom att till slut slå näven i bordet och förklara för Helsingfors att man inte längre kan negligera den åländska självstyrelsen. Detta kunde gjorts så pass tydligt redan tidigare, men det var väl att det kom.
Det som nu återstår för lantrådet och hennes landskapsregering är att också följa upp kritiken mot regeringen Marin med politiska initiativ. I och med att statsministern meddelat att beslutanderätten ligger på regional och kommunal nivå – vilket i självstyrelselagen föreskrivs innebära landskapet på Åland – har landskapsregeringen och smittskyddsläkaren på ÅHS mandatet att bestämma hur arbetet med karantän och testning vid gränsen ska se ut. Det är goda nyheter för Åland, för det finska intresset för Ålands speciella läge och förutsättningar har hittills under coronakrisen lämnat mycket att önska. Nu finns möjligheten för våra lokala myndigheter att göra något åt det.
Det här var veckan då finsk – och åländsk – politik drogs in i en rumba av sällan skådat slag. Allt beroende på en regering som inte klarar av att tala med varandra om ens de viktigaste åtgärder ett land i kris kan ställas inför.
Och det var veckan då vinnare och förlorare vaskades fram ur ruinerna av det som varit en solid finländsk krishantering.

Jonas Bladh