Den åländska självstyrelsen är skör. Det saknas inte konsensus kring den men i orostider tappar den sin självklara roll. I ett ögonblick sätts allt som kämpats för i snart 100 år åt sidan.
Såväl den finländska statsmakten som Ålands landskapsregering gör med all säkerhet allt i sin makt och utgående från de ramar som finns. Men det finns en skörhet i den åländska självstyrelsen som nu blottas.
Många ålänningar tar självstyrelsen för given och ser kanske inte problemet med att den sätts åt sidan när undantagstillstånd råder. Analyserar vi däremot det djupare medför tillståndet att vi gör stora inskränkningar i individens vardag.
För oss ålänningar medför det därutöver att hela vår självstyrelse och vårt demokratiska system utmanas.
Runt om från den självstyrelsepolitiska organisationen hörs nu röster om att Finland inte upprätthåller kommunikationen med Åland på en rimlig nivå.
De åländska myndigheterna får många gånger informationen samtidigt som vanliga medborgare direkt via medier, inte från den finska staten.
Informationen är dessutom ofta enspråkigt finsk och det finns stora brister i de juridiska avvägningarna kring vad som är finländsk behörighet och vad som är åländsk.
I den verkligheten sätts finländsk lagstiftning direkt över den åländska och detsamma gäller tolkningen av densamma. Dessutom uttalar sig finländska ministrar i finsk media kring de åländska myndigheterna och deras företrädares förehavanden.
Det är inte nu vi ska lägga energi på att lösa de uppkomna frågeställningarna. Däremot ska vi ta med oss bristerna i förhållandet mellan Finland och Åland och svagheterna som den åländska självstyrelsen nu uppvisar.
Då kan förbättringar genomföras när allt väl har lagt sig. Allt utgående från de konkreta fall som nu uppvisas. Tydliga exempel på brister som presenteras för den finländska statsmakten och som därigenom kan utveckla självstyrelsen. Allt för att självstyrelsen bättre ska svara mot den åländska verkligheten med allt från tillgång till svenskspråkig information till transporter västerut.
Det är lätt att se vilken väg en sådan utveckling kunde ta. Genom att studera Färöarnas strategier och beslut kring coronaviruset ser vi hur en självstyrelse på 2000-talet kunde utformas.
Färöarna sätter i stort själv sin strategi utgående från egna förutsättningar. Om Åland skulle ha samma möjligheter hade vi i stort kunnat lindra de negativa effekterna på samhället. Vi hade haft möjligheten att tillämpa andra regler än de regler som är anpassade efter storstadsregionerna.
Det är möjligt att vi ändå hade vidtagit samma åtgärder som nu genomförs från Helsingfors men vi hade i alla fall haft möjligheten att göra på ett annat sätt.
Självstyrelsen är långt i från självklar i orostider. Så har det även varit historiskt. Låt oss därför ta med den lärdomen och utveckla självstyrelsen till vad en autonomi bör vara när den fyller snart 100 år.

Daniel Dahlén