Efter förra söndagens presidentval utropade sig sittande president Aleksandr Lukasjenko till segrare med 80 procent av rösterna. Hans utmanare Svetlana Tsichanouskaja hävdar att det i själva verket var hon som vann, med 60-70 procent, något hon får medhåll för av många bedömare. Sedan dess har hon drivits i landsflykt, men fortätter kämpa.
Belaruserna fick nog och gick man ur huse i stora fredliga demonstrationer. Regimen svarade med massgripanden, misshandel och tortyr. Amnesty kallar det för en människorättskatastrof.
Men Lukasjenkos dagar ser ut att vara räknade. Nu i söndags samlades minst 200.000 personer i Minsk i den största demonstrationen i landets historia, med krav på fria val och Lukasjenkos avgång.
Polisen ingrep inte.
Den alltmer trängde Lukasjenko har sagt att han går med på nyval, men först vill han ha en ny grundlag. Ett tomt utspel för att vinna tid.
Lukasjenko hoppas att Putin ska rädda honom innan han går samma öde till mötes som Rumäniens diktator Nicolai Ceausescu gjorde 1989 när han avrättades efter en skenrättegång.
Vladimir Putin har lovat Lukasjenko militär hjälp vid behov, men enligt Rysslandsexperterna bryr sig Putin inte om personen Lukasjenko, han vill bevara stabiliteten i Belarus.
Kreml gillar inte demonstrationerna, men lika mycket ogillar de Lukasjenko. Det bästa ur Putins synvinkel vore en lösning där Ryssland kan gå in och säga att man räddar Belarus från Lukasjenko, medan man i praktiken tar kontroll över landet.
Det finns tydliga paralleller till Ukraina 2014 där folket gick ut i stora demonstrationer och krävde att det korrupta, Kremlvänliga styret skulle avgå. Det ryska svaret då, blev som bekant en rysk invasion av Krim.
I en intervju i Dagens Nyheter säger Pavel Felgenhauer, oberoende rysk säkerhetsanalytiker och journalist: ”Risken för att Ryssland invaderar är rätt stor. Belarus är ännu viktigare ur säkerhetspolitisk synvinkel än Krim, det är vår västra flank”.
Han bedömer att om Belarus blir en del av väst betraktar Ryssland det som en legitim orsak att starta krig.
Den 14 augusti beslutade EU:s utrikesministrar att förbereda sanktioner mot dem som är ansvariga för våldet, det falska valresultatet och förtrycket mot demonstrationerna i Belarus. I går onsdag följde man upp med ett nytt toppmöte inom Europeiska rådet.
Sverige meddelande i går att man fryser biståndet till Belarus. Det är oerhört viktigt att hela Europa visar att man stöder det modiga belarusiska folkets krav på demokrati. De senaste åren har inneburit en antiliberal utveckling, inte minst i de forna kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa. Vi befinner oss på ett sluttande plan mot ökad totalitarism i världen. Det belarusiska folkets kamp är alla demokraters kamp.
Petter Lobråten