När Winston Churchill under brinnande krig fick kritik i parlamentet för att han lade så mycket pengar på kultur, svarade han självklart: vad skulle vi annars ha att slåss för?
I kristider kan det vara lätt att tappa perspektiven och stirra sig blind på den lilla överlevnadsplätten just framför fötterna. Man glömmer att plätten vilar på det stora fundament som kulturlivet utgör. Kulturlivet bär våra gemensamma minnen. Det utgör vår delade identitet.
Myndigheternas nödvändiga direktiv för att minska smittspridningen slår hårt mot näringslivet. Speciellt utsatta är frilansare som mer eller mindre lever ur hand i mun. De flesta är helt beroende av sin betalande publik. När den nu uteblir, står frilansaren utan inkomster. En situation som ser ut att kunna vara ett par månader framåt.
Precis som övriga näringslivet nu behöver stöd med krispengar för att inte gå under, behöver kulturarbetarna stöd.
I går beslutade kulturminister Annika Hambrudd (C) att ge landskapets kulturförvaltning i uppdrag att kartlägga de åländska kulturarbetarnas situation. Det är en bra början.
Precis som Sofia Enros föreslog i sitt uppmärksammade inlägg tänker landskapet även erbjuda möjligheten för kulturutövarna att nå sin publik genom direktsändning på nätet, så kallad streaming. Det är också bra. Dels för att hålla liv i kultursektorn, dels för att nätsändningarna kan fungera som ett sätt att stöda utövarna direkt ekonomiskt.
Som Ålandstidningen berättade i går reagerade Svenska kulturfonden och Konstsamfundet föredömligt snabbt och lanserade ett speciellt krisstöd som arbetslösa kulturutövare kan söka.
Ålands kulturdelegation borde se över möjligheterna att kanalisera en del av sina Paf-pengar till någon form av krisbidrag.
Över hela världen övergår nu de stora stängda kulturinstitutionerna till webbsändningar.
Nordens institut på Åland tipsar om den danska sajten coronakoncerter.dk som erbjuder gratis livestreamproduktioner till musiker som har fått inställda konserter. Där kan man som publik dessutom skänka en slant till den aktuella artisten genom en betallösning.
Som tacksam kulturkonsument bör man överväga sina möjligheter att stödja. Kanske genom att inte kräva pengarna tillbaka för en inställd konsert, eller genom att köpa ett presentkort till kommande framträdanden. Eller genom att helt enkelt stödköpa en skiva, ett grafiskt blad eller en bok.
Det här rör sig inte om välgörenhet. Kulturarbetarna betalar skatt som vilka företagare som helst. Men de lever i ett skört ekosystem, i synnerhet frilansarna.
När krisen är överstånden behöver vi ha ett intakt kulturliv för att kunna fortsätta livet.

Petter Lobråten