Skolmjölksstöd betalas inte ut till mjölk som innehåller mer än 1 procents fett. Det här beslutet bygger på lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter och på statsrådets förordning som säger att produkterna ska vara förenliga med de nationella näringsrekommendationerna och rekommendationerna för skolbespisning.
Åländsk lättmjölk innehåller 1,5 procents fett och den fettfria mjölken 0 procents fett.
I Mariehamn byttes lättmjölken ut mot fettfri mjölk tidigare i höstas.
Nu har Jomala gått samma väg och det har fått till följd att ett 50-tal personer i kommunen skrivit på ett upprop för att få tillbaka lättmjölken i skolorna och på dagis.
Att föräldrar engagerar sig är positivt, och att man gör något konkret som att ordna en namninsamling är också bra. Men vi behöver lyfta blicken när vi pratar om barns och våra egna kostvanor.
I upppropet listas fyra anledningar till att kommunen åter bör köpa in lättmjölk.
För det första behöver barn fett för den neurologiska utvecklingen. Ja, barn behöver fett. Och det får de i sig ändå. Orsaken till att barn serveras mjölk är inte för att de ska få i sig fett, det behovet tillgodogörs på andra sätt. Anledningen är att de ska få i sig kalcium och D-vitaminer, bland annat. Och det får de oavsett om de dricker fettfri mjölk eller lättmjölk.
Anledning två är att barn behöver kalcium för benbyggnaden. Motargumentet finns här ovanför. Fettfri mjölk innehåller samma mängd kalcium som lättmjölk.
Anledning tre är att barn inte blir tjocka av fettet i mjölken. Nej, den mängd fett som barnen får i sig med lättmjölken gör rimligen inte att barnen blir feta. Vi behöer inte dra ner på mängden fett i skolan. Däremot så behöver barn få i sig rätt sorts fett. Rekommendationerna från bland andra Evira och Livsmedelsverket i Sverige är att vi ska minska på mättade fetter, och det finns det i lättmjölken. Barn behöver omega-3 och omega-6, det behövs för att kroppen ska kunna bygga upp och reparera celler och för immunförsvaret. Det här är något som kroppen inte kan tillverka själv, så det måste tillsättas via maten. Det är alltså bättre för barn att få i sig det fett som finns i exempelvis oljor än mättat fett som finns i smör eller fet mjölk.
Den fjärde anledningen är att barns hälsa väger tyngre än EU-subventionsregler. Men här är vi helt ute och cyklar, EU-subventionsreglerna är baserade på - håll i hatten - gällande näringsrekommendationer från ledande hälsoexperter. Och Finlands och Ålands beslut är baserade på Eviras rekommendationer. Det finns åsikter om allt, vi har hört vaccinationsdebatten till leda, till exempel. Någonting måste ändå regler och lagar baseras på - och då smäller än en gång vetenskap högre än oempiriskt tyckande.
Barnen får alltså inte sämre hälsa genom att dricka fettfri mjölk. Kanske däremot, om man nu ska tro de nationella rekommendationerna, en något bättre hälsa. Vad kvarstår då, jo, enligt de som står bakom uppropet: barnen tycker inte om den fettfria mjölken.
Mina barn tycker inte om lättmjölk. De är oerhört glada över att man har bytt till fettfri mjölk. Innan drack de inte mjölk alls på skolan, då drack de mjölk hemma. Och eftersom skola och dagis är ett komplement i barnens liv, så var det inget problem.
Ska det då finnas både fettfri mjölk och lättmjölk? Absolut, om ekonomin tillåter. Gärna också både mjukt och hårt bröd vid varje måltid, till exempel. Men om det inte finns ekonomi till det så är det bättre att utgå från de rekommendationer som vi bygger vår folkhälsa på än att utgå från argumentet: ”mitt barn tycker inte om den här mjölken”.
Petra Dahlgren

Petra Dahlgren