Självstyrelsen ger oss möjligheter att bygga vår vardag. Hur det åländska samhället ska se ut i dag och i morgon. Därför bär de åländska politikerna ett stort ansvar för hur självstyrelsen och dess funktioner utvecklas och förvaltas. Självstyrelsen får aldrig tas för given och vi på Åland måste alltid sträva efter att utveckla den.

Många gånger påpekas det att det finns en bristande förståelse för Åland i Helsingfors och att det är därför som självstyrelsen inte utvecklas. Det är förvisso delvis sant för i ett större finländskt sammanhang är självstyrelsen inte en stor fråga.
Med detta sagt är det sällan vi synar våra egna insatser för att utveckla självstyrelsen och för att öka förståelsen för behovet av självstyrelseutveckling hos den finländska statsmakten.
Det finns en rad olika insatser att göra. Inte minst bör den självstyrelsepolitiska kompetensen öka. Åland måste äga kunskapsövertaget. Vi ska kunna allt om autonomier. Men vi kan göra mer, vilket inte minst uppdagats i kölvattnet av tillsättande av landskapsregeringens nya förvaltningschef.

Den finländska statens förvaltning har ändrats betänkligt sedan självstyrelsens födelse. Den har professionaliserats och den arbetar systematiskt och framåtsyftande för att Finland ska kunna följa de övriga EU-ländernas arbete.
Åland har däremot inte gjort samma resa och har dessutom svårt att hitta resurser till allt. Självstyrelsen får ofta ge vika för mer konkreta uppgifter som färjor, vägar och sjukvård. Det har varit den politiska prioriteringen. Samtidigt drömmer många politiker sig tillbaka till den tiden då gäddfiske och bastubadande löste konflikterna på axeln Åland – Helsingfors. En förlegad dröm som inte svarar mot dagens hårda villkor. Så vad göra?
Åland måste stärka sin politiska röst för att kunna utveckla den åländska autonomin.
Den finländska regeringen har i dag 15 statssekreterare och 70 specialmedarbetare och Sverige har 31 statssekreterare och ett stort antal övrigt politiskt tillsatta tjänstemän. Dessa statssekreterare och specialmedarbetare bereder ärenden och är viktiga spelare i de olika ländernas regeringar. På Åland finns ingen statssekreterare. Åland spelar inte på samma nivå och vi har därmed svårt att hitta vägar in.
De åländska ministrarna ska inte diskutera med statssekreterarna för då finns risken att vi underminerar autonomin och ministrarnas ämbete. Därutöver har de opolitiska åländska tjänstemännen, genom att de är opolitiska, begränsat förhandlingsutrymme. Åland har med andra ord lämnat en viktig spelplan och har inte en naturlig koppling till de inflytelserika statssekreterarna.
Åland behöver politiskt tillsatta tjänstemän, kalla de statssekreterare om man så vill. Inte för att de åländska ministrarna ska få någon som bokar biljetter och luncher utan för att bereda ärenden och sköta kontakterna med statssekreterare i vår närregion. Statssekreterare med ett politiskt mandat att förhandla och bereda ärenden.
Med införandet av statssekreterare får vi en bredare självstyrelsepolitisk kunskapsbas och att införa dessa tjänster kan även fungera som en politisk plantskola.
Om vi vill ha självstyrelsen kvar måste den få kosta. Det är dags att lämna drömmen om gäddfiske med presidenter och anpassa vår självstyrelse till 2000-talets politiska värld.

Daniel Dahlén