Varje år sedan 1970-talet har havsörnarna i Finland räknats. I begynnelsen var de bara ett litet fåtal, men havsörnsstammen har stärkts genom årtiondena och i fjol kunde arten tas bort från den röda listan över hotade arter.
– När vi startade 1972 fanns det bara ett trettiotal havsörnspar i hela landet, majoriteten sterila, och de fick årligen endast fyra till åtta ungar på vingarna. Örnarna var då oerhört kontaminerade av miljögifter, och sågs nästan som flygande riskavfall, säger Torsten Stjernberg.
Han berättar att det statistiska underlaget då ledde till åtgärder och en rad miljögifter, som DDT, förbjöds.
Att  årligen följa utvecklingen av stammen och häckningsresultatet, är viktigt då det är ett tecken på hur Östersjön mår.
– Örnen ingår som ett ”fact sheet” i Helcom (en överenskommelse mellan Östersjöns strandstater om att värna miljön i Östersjön, reds anm.) och är en indikator på hur det står till med Östersjön. I en toppredator ackumuleras för miljön också främmande substanser, såväl kända som okända, vissa direkt farliga.
Ingen andra runda
När Torsten Stjernberg tittar på årets siffror, som ger 113 bebodda bon på Åland och 88 örnungar, är han inte så oroad över att siffrorna är lägre än i fjol.
– Jag var sjuk under försommaren och hann inte med den andra sökrundan som jag brukar, säger han.
Normalt består den första rundan av att besöka alla kända örnnästen. Den sköttes i år av andra dels från helikopter, dels av andra inventerare som per båt och till fots kontrollerade Föglö, Sottunga och skärgården väster om Eckerö. Den andra sökrundan är besvärligare, då den innebär att man letar upp eventuella nya bon. Men i år hanns inte den andra rundan med. I fjol, efter Alfrida-stormen, var det många nya bon på grund av att många äldre hade skadats. Men flera par förblev ändå ”borttappade”, ty deras förmodade nybyggda bo förblev ohittat.
– Vi har rapporterat det vi vet, men jag är övertygad om att det finns ytterligare bebodda bon. Det här är ett minimital och man ska inte dra för stora växlar av det, säger Torsten Stjernberg.
Ungar i vartannat bo
I stället är det en betydligt lägre andel lyckades häckningar, och därmed färre födda örnungar, som oroar Torsten Stjernberg.
– När jag tittar på hur många av de bebodda bona som har lyckats med häckningen så är det 58 av 113. Hälften har alltså misslyckats.
Det är inte första året som de åländska havsörnarna lyckas sämre än sina finländska artfränder.
– Att andelen häckningar som lyckas inte är lika höga på Åland som i riket är något som bör undersökas för att se om det finns enkla förklaringar eller om det är allvarligare orsaker, säger Torsten Stjernberg.
– Hela idén med att man gör en årlig inventering är att få koll på hur det står till med inte bara örnen utan också övriga arter.
Akademisk studie
David Abrahamsson, vikarierande naturvårdsintendent vid landskapsregeringen, håller med om att det skulle vara bra att få anledningen till den låga andelen lyckade häckningar utredd.
– Det bästa skulle vara om någon från den akademiska världen kunde initiera ett forskningsprojekt. Men jag tror att det skulle kräva en lång och genomgripande studie, det skulle knappast räcka med bara ett år, säger han.
Även om Torsten Stjernberg menar att man inte ska dra för stora slutsatser av antalet örnar i årets räkning, menar han att ökningen av den häckande havsörnsstammen på Åland planat ut. Samtidigt har debatten om örnens vara eller icke vara gått varm på Åland.
Har Åland för många, för få eller lagom många havsörnar i dag?
– Det går inte att svara på, det är helt omöjligt att svara på vad som är naturligt. Men antalet är högre nu än vad det har varit, säger David Abrahamsson.
Han säger också att problemet med misslyckade häckningar är ett problem som syns först i ett senare skede.
– Havsörnen blir könsmogen först vid fem års ålder, så vi lägger inte märke till det förrän då. Så det kan ta ett tag innan man ser effekterna av misslyckade häckningar, säger David Abrahamsson.

Jonas Bladh