MAXIMAL FASTIGHETSSKATT och sänkt inkomstskatt. Det är stadsdirektör Edgar Vickströms recept för att få bukt med en del av stadens ekonomiska problem.
På så sätt vill han bredda skattebasen och få in mer pengar från dem som i dag har en bostad i staden men inte betalar någon skatt. Samtidigt ska höjningen mötas av lägre skatt på arbete, så att facit för de flesta blir ett nollsummespel.
I varje fall är det så ambitionen ser ut.
I TEORIN ÄR det en intressant tankegång.
Mariehamn är en stad där många har en bostad men är skrivna på annan ort eller skattar på annan ort. I den mån dessa utnyttjar stadens skattefinansierade tjänster är det inte orimligt att hävda att också de ska vara med och dela notan.
Samtidigt står det klart att det också finns speciellt ett problem med förslaget.
För den ensamstående pensionären i egnahemshus på Södragatan eller Öhbergsvägen kan det bli väldigt dyrt.
ALLT BYGGER på att den högre fastighetsskatten kvittas mot en lättnad på inkomstskatten. Är inkomsten låg och huset stort blir det inte så. Var det kan sluta vet man en del om i Stockholms skärgård. Nu är värdet på fastigheter där ett helt annat, men effekten kan ändå bli snarlik i vissa grupper.
Mariehamn kan rimligen inte vilja hamna där.
Därför kräver förslaget precis som stadspolitikerna i går betonade mer analys innan något läggs fram skarpt.
MEN I ÄRLIGHETENS namn kan ingen i dag heller klart säga hur förslaget påverkar alla andra. Det sägs nu ungefär att folk knappt kommer att märka av det här. Man bara växlar spår i skattetänket.
Men går det verkligen jämnt ut?
Eller blir det en maskerad skattehöjning? För vem?
En del av genomskinligheten och lättbegripligheten i dagens skatteupplägg försvinner när och om staden börjar laborera med flera pusselbitar på en och samma gång.
Även här behövs rakare besked för dem det verkligen berör: skattebetalarna i stan.
MEN DET finns också en annan frågeställning som det i går pratades tystare om men som i högsta grad är lika relevant ur ett medborgarperspektiv:
Kan politikerna garantera att det också verkligen blir en bestående skatteväxling? Eller behöver stadsborna oroa sig över att inkomstskatten stegvis smygs upp till samma gamla nivåer, när den nya fastighetsskatten väl är införd?
Svaret på den frågan är att några garantier inte finns.
Detta är politik, inte juridik.
OM DET blir aktuellt att gå vidare kommer politikerna med stor sannolikhet att med en mun lova att det här görs långsiktigt.
Det är säkert även den ärliga avsikten hos de flesta.
Men minst lika sant är att Mariehamnspolitik har en förmåga att vara lite mindre förutsägbar och lite mindre stabil än i många andra kommuner. Orsaken är den polariserade partipolitiken som gör att någon samsyn kring de bredare penseldragen sällan nås. I stället kohandlas det och tvärvänds så att knappt någon hänger med i svängarna.
Resultatet är en politik där helheten ofta går förlorad.
I DAG KÖR exempelvis staden vidare med gratisbussar och bygger tomma kontorslokaler i hamnen, samtidigt som man nu säger sig vara i så akut behov av mer pengar att man tvärt måste experimentera med nya skatteupplägg.
Det är därför inte konstigt om stadsborna med sund skepsis undrar: Blir det utlovade nollsummespelet i dag i själva verket en skattesmäll i morgon? Går de nya intäkterna till saker som staden egentligen inte har råd med?
Eller blir det annorlunda den här gången?
Trevlig helg!

Ålandstidningen