replik
Det är bra så, en sådan omläggning måste beredas, vilket visas nedan, och medborgarna måste få litet framförhållning, även om skatten på sikt är nödvändig.
De socialdemokratiska bevekelsegrunderna i frågan förefaller mig något dunkla. Så skriver till exempel Kemetter och Fogelström (Ålandstidningen den 26 oktober) apropå frågan: ”I medeltal har husen i staden ett beskattningsvärde om 65000 euro”. Så är det naturligtvis inte, ”husen i staden”, vad detta nu än betyder, låt oss tolka det som bostadsfastigheterna, har ett betydligt större värde än så. En välvillig men sökt tolkning är att de avser den beskattningsbara bostadsyta som hushållen i Mariehamn, oavsett ägo- eller hyresbostad, i medeltal förfogar över. Fortsättningen är dock inte klarare, då de skriver: ”Ju mindre du förtjänar desto mer betalar du.” Något Sådant följer inte av deras resonemang, utan större bostäder betalar i princip mer även om det på annat vis är möjligt för bostadsägare, dock inte hyresgäster, att bo i staden utan att progressivt bidra till dess intäkter (se nedan).
De skriver också: ”Ett nytt stort hus i Horelliområdet kommer att ha ett beskattningsvärde på minst 115.000 euro. Alla som förtjänar under 15.000 euro i året förlorar på skatteväxlingen inom detta bostadsområde”. För det första: beskattningsvärdet på en bostad i Horelliområdet på, säg 150 till 200 kvm kommer att ha ett skattevärde som är betydligt högre än 115.000 euro, och ett anskaffningsvärde som definitivt ligger högre. Om någon som skattar för mindre än 15.000 euro i året skaffar en sådan bostad är det definitivt rätt eftersom han varken kan spara eller låna till den och antingen måste vara förmögen eller ha stora obeskattade inkomster. Det är svårt att bli sentimental inför detta fiktiva fall.
Den allmänna fastighetsskatten berör de inte, varför? Oförändrade skattesatser för staden är som de flesta redan nu insett inte hållbart på sikt. Staden måste få högre inkomster för att kunna upprätthålla sin service inom vård, omsorg och skola, för att inte tala om icke lagstadgad service.
Om S:arna varit så angelägna om de med sämre inkomster hade de på lagtingsnivå kunnat driva en linje om begränsning av ränteavdragen för de största bostäderna. Idag för man en omvänd socialpolitik genom att via ränteavdragen göra rena lyxbostäder skattesubventionerade. Ett tak hade bra kunnat införas vilket skulle ge spelrum för annat än maximal beskattning av bostäder.
Peter Andersson
Ålandstidningen