Det känns i luften på daghemmet Nyängen i Mariehamn att något annorlunda händer. Besöket fick barnen vetskap om på förhand och till en början är det lite fnittrigt och nervöst – att hamna i tidningen är ju ingen vardagshändelse för alla. Men uppmuntrade av sina trygga lärare inom småbarnspedagogik, och efter en stunds småprat lägger sig den värsta nervositeten.
Tillsammans kryper hela gruppen upp i en mysig soffa och snart är samtalet i full gång.
– Jag är fem, inleder någon och håller helt korrekt upp alla fem fingrar.
Därefter presenterar sig alla artigt, även om en eller annan får tänka efter noggrant hur det var med efternamnet. Alla är mellan fem och sex år och med gemensam mun berättar de att de vet vad fars dag är och att de har pysslat till en eller annan överraskning.
– Vi har till och med lagat kort, säger Marissa Svensson.
– Fast jag har redan tagit hem mitt, och gömt det, säger Fred Nyroos.
”Man ska vara snäll”
”En bra pappa ska vara bra mot sina barn”. Låter som en självklarhet, eller hur? Men det är sällan någon säger det helt apropå och uttrycker det så klokt som Lovis Kullman gör.
På följdfrågan vad det innebär, svarar hon:
– Man är snäll.
Brukar ni göra något särskilt på fars dag?
– Pappa får bestämma mat, säger någon i gruppen.
De andra verkar vara inne på ungefär samma spår, men tillägget ”jag brukar ge honom en present”, nämns också och får allmänt understöd i soffan.
Något som åtminstone den här gruppens pappor verkar vara bra på är spel, oklart dock om det handlar om datorspel, tv-spel eller kanske sällskapsspel.
– Jag kommer inte riktigt ihåg, säger någon.
Men Ilse Enros vet precis vilket spel hon och pappa brukar ta fram.
– Vi spelar Memory, säger hon och plötsligt kommer det flera förslag.
Några spelar kort med sina pappor, medan andra spelar på datorn.
”Sen längtar jag tills han kommer hem”
Fred Nyroos berättar att han och pappa ofta simmar tillsammans, och ibland sitter de tillsammans på berget och tittar på färjorna som passerar nedanför.
– En gång var vi ute och kollade på Grace på kvällen, säger han.
Hela gruppen är väldigt intresserad och lyssnar med nyter blick på de märkliga besökarnas lite konstiga frågor.
Är det någon skillnad på att vara pappa och att vara mamma?
– Nej, blir det unisona svaret.
– Fast lite nog, säger Edith Hjärling.
– Men en sak gör de likadant, båda två jobbar. Min mamma jobbar på ålderdomshemmet och min pappa jobbar på färjan, säger Marissa Svensson.
– Och min mamma jobbar på Åland Pride, tillägger Ilse Enros.
Därefter nämns en uppsjö yrken, det finns bland annat logopeder, arkitekter, datorexperter och Paf-medarbetare bland gruppens föräldrar.
Marissa Svensson säger att hon brukar bli ledsen när hennes pappa åker ut på sitt arbetspass på färjan.
– Sen längtar jag tills han kommer hem igen och då blir jag glad.
”Universums bästa”
Pratstunden går vidare och även om rastlösheten så smått börjar visa sig hos en eller annan, berättar alla med stor inlevelse om fördelningen i just deras hem. Vem som säger vad i sorlet av åsikter är lite svårt att utröna, och kanske är det lika bra i det här fallet – de glider nämligen in på vem som lagar bäst mat.
Det verkar dock vara ganska jämt fördelat, i vissa familjer är det mamma, medan det i andra är pappa.
– Fast jag tycker att båda kan laga lika bra mat, säger Olle Löfman diplomatiskt, och då hakar flera andra på.
– Ja, de lagar tillsammans – men pappa gör det lite bättre, säger en av rösterna i soffan.
Efter samtalet hälsar några av barnen till sina pappor och önskar en glad farsdag. Och en sak är de alla rörande överens om efteråt – alla älskar de sina pappor, och alla har de universums bästa pappa, precis som det ska vara alltså.
