FÖR EN dryg vecka sedan gick Hufvudstadsbladet ut med nyheten att det inte finns något annat land där inkomstklyftorna ökat så mycket som i Finland de senaste dryga 15 åren.
I artikeln konstaterades det att ”inkomstskillnaderna har kommit för att stanna”. Man exemplifierade klyftorna genom att skriva om bibliotekarier, som trots en lång utbildning inte har speciellt hög lön.
Nya Åland tog sedan upp artikeln på ledarplats, där Nina Fellman konstaterade att ”I Finland blir de rika rikare och de fattiga fattigare”. Enligt henne är de ökande klyftorna ytterligare ett argument för att inte skära i den offentliga sektorn, dels för att det är här de med låga löner finns och dels för att kan leda till arbetslöshet.
DE FLESTA är överens om att stora inkomstklyftor har flera negativa effekter. Det finns forskning som försökt och ibland också lyckats hitta samband mellan inkomstskillnader och sämre hälsa, brottslighet samt sämre institutioner.
Stora klyftor leder sällan till ett samhälle med speciellt bra institutioner. Om en liten del av samhället kontrollerar de flesta resurserna ligger det i majoritetens intresse att få till en omfördelning av dessa resurser. Och om det gör det ligger det i den lilla elitens intresse att försöka hindra att majoriteten får som den vill, vilket sällan är bra för demokratin.
Sedan finns det förstås en fara med för små inkomstskillnader också. Ett samhälle där alla tjänar lika mycket blir lätt ganska statiskt, där få anstränger sig för att förbättra sin situation.
SAMTIDIGT FINNS det flera direkta felaktigheter som sprids framförallt på de ledarsidor som diskuterar dessa inkomstskillnader. Man kan lätt få intrycket av att många fått det sämre i Finland de senaste åren. Så är det inte. De fattigaste har generellt sett blivit väldigt mycket rikare sedan mitten av 1990-talet. De rikare har bara blivit rikare i lite snabbare takt.
När den dåvarande finansministern Jyrki Katainen (Saml) för ett år sedan fick svara på en fråga om de ökande klyftorna i landet tog han upp ett par intressanta saker.
För det första är orsaken till att klyftorna i Finland ökat mer än i övriga Europa att Finland har haft en mycket högre tillväxt. Om Finlands ekonomi likt Greklands och Italiens gått kräftgång hade vi inte sett denna ökning. Men hade det verkligen varit önskvärt?
För det andra tyder allt på att även de med lägst inkomster fått det mycket bättre under dessa år.1999 var 35 procent tvungna att spara in på nödvändiga matkostnader enligt Finlands Gallup, tio år senare hade denna siffra minskat till 19 procent. 1999 var hälften av finländarna ”fullständigt nöjda” med sin levnadsstandard, tio år senare två tredjedelar.
SÅ FAKTA är dessa: Finland är fortfarande ett av de länder som har absolut jämnast inkomstfördelning i hela Europa. Enligt vissa mått faktiskt den allra jämnaste. Att dessa jämförelsevis minimala klyftor ökat de senaste åren beror i första hand på den otroliga ekonomiska tillväxt Finland åstadkommit, som i absoluta mått gjort att alla i Finland fått det bättre.
En ökande arbetslöshet och nödvändigheten att spara inom den offentliga sektorn, med de negativa följer detta kan få, är reella problem. Men det tjänar inget till att försöka hitta problem som inte finns och försöka utmåla situationen som värre än vad den egentligen är.

Ålandstidningen