För Christian Ekström var fyndet från början inte särskilt spännande. Men han visste inte vad som väntade i djupet.
– Jag hade fått positionen av fiskare som sett att det låg något på botten. Vi letade med ekolod, men tyckte det var för litet och på för stort djup och att vraket antagligen var för nytt för att vara intressant, berättade han i Ålandstidningen den 16 juli.
Hans tidigare erfarenhet gjorde att han ändå övervägde ett dyk.
– Alla vrak är värda åtminstone ett dyk.
Väl nere upptäckte dyklaget först en masttopp och så en till, vilket gjorde att man fortsatte nedstigningen. Vraket på 55 meters djup visade sig vara nästan intakt, vilket är unikt. Inredningen fanns kvar och där låg ett stort antal oskadade champagneflaskor.
Fartygsskrovet är kravellbyggt och tillsammans med föremål ombord pekade allt på att fartyget var mycket äldre än Christian Ekström kunnat tro.
Den inledande slutsatsen var att det handlade om ett nordiskt fartyg, eftersom det ligger i gammal handelsfarled mellan Stockholm och Åbo eller S:t Petersburg.
Innehållet helt intakt
För att kunna datera vraket fick han tillstånd att ta upp en flaska och upptäckte att det var champagne – helt oförstörd av tidens tand trots kanske 200 år på havsbotten.
Vin håller sig normalt inte mer än 25 år efter buteljering, vissa druvsorter på särskilda tappningar mer än 50 år. Det dåvarande världsrekordet för champagne var 184 år.
Värdet på fyndet uppskattades i ett tidigt skede till 50.000 euro per flaska, eftersom fyndet är unikt.
De experter som tillfrågades var lyriska över fyndet av världens äldsta champagne.
– De här flaskorna har legat så djupt och kallt att innehållet inte förändrats och trycket i flaskan har hindrat saltvatten från att tränga in, förklarade den kände svenske vinkännaren Carl-Jan Granqvist, och spekulerade samtidigt om vilket champagnehus som tillverkat flaskorna.
Klassiska märken
Ett franskt laboratorium fick i uppgift att fastställa ursprunget och den exakta åldern. Champagnexeperten Richard Juhlin tippade då på Veuve Clicquot, baserat på att det finns ett ankare på korken.
En del av flaskorna härstammar mycket riktigt från den välkända tillverkaren. Den första flaskan visade sig vara av märket Juglar, som producerades i början av 1800-talet.
Totalt bärgades 145 flaskor champagne, av vilka 95 kom från Juglar, 46 från Veuve Clicquot och fyra från Heidsieck.
För sommelieren Ella Grüssner Cromwell-Morgan blev den första provsmakningen några dagar efter bärgningen en dröm.
– Det är så udda och overkligt, det största jag upplevt, jag finner knappt ord för att beskriva det, sa hon.
Globalt medieintresse
LR höll i slutet av augusti 2010 en presskonferens om vrakchampagnen. Fyndet fick stor uppmärksamhet i media, först i Norden och snart även i Frankrike, champagnens hemland. 
Några dagar senare hade intresset för den 200 år gamla drycken spritt sig till hela världen. Det skrevs om den i Seattle, i Indien, i Ryssland, Holland, England och i Österrike. Även amerikanska CNN och Fox News tog upp nyheten.
Många av de medier som berättade om fyndet baserade sina uppgifter på andra medier och korta notiser från nyhetsbyråer, vilket ledde till felaktiga slutsatser och förlegad information.
Det stora intresset satte dock Åland på kartan i en omfattning som landskapsregeringen aldrig kunnat drömma om.
Exklusiv provning
För att rida vidare på vågen beslöt LR att ordna en internationell champagneprovning i Mariehamn samma höst. Intresset var stort och ett hundratal journalister intog Alandica den 18 november. Den offentliga avsmakningen blev en succé där lovorden och superlativen flödade. 
LR ingick också hösten 2010 ett avtal med 
Veuve Cliquot som gav champagnehuset rätt att använda
champagnefyndet i sin marknadsföring. En av  champagneflaskorna deponeras i ett Ålandsrum på champagnejättens besökscenter i Reims. 
Motiveringen var att få synlighet för Åland och vrakchampagnen, enligt dåvarande kulturminister Britt Lundberg (C). Avtalet var inledningsvis på ett år, men förlängdes senare till utgången av 2040.
I december beslöt LR att tio flaskor skulle korkas om. Korkarna specialtillverkades av ett portugisiskt företag.
För att marknadsföra auktionen lånade LR även ut en flaska vrakchampagne till Londons internationella vinmässa i maj 2011.
Nytt världsrekord
LR kom sedan med det kontroversiella beslutet att auktionera ut två flaskor vrakchampagne. Efter problem med att hitta en auktionsförrättare hölls evenemanget den 3 juni 2011 och kritiserades både av finländska och internationella forskare för att kommersialisera museiföremål.
Auktionen hölls dock som planerat och blev en succé, med nytt världsrekord. En flaska såldes för 30.000 euro och den andra gick för 24.000. Båda flaskor ropades in av samma köpare, en anonym person i Singapore i konkurrens med en amerikansk samlare.
Vid auktionen såldes även andra exklusiva champagner, exempelvis en magnumflaska från 1955, som Veuve Cliquot hade skänkt från sina samlingar. Tre ålänningar bjöd på auktionen och två av dem köpte flera flaskor.
Totalt omsatte auktionen drygt 80.000 euro. Överskottet donerades till arbetet med den maritima miljön.
Köparen från Singapore
Ett par veckor senare trädde köparen av de två flaskorna fram och det visade sig vara Julia Sherstuyk, ägarinna till en rysk lyxrestaurang i Singapore. Anledningen till köpet var teorin om att fartyget med champagnelasten skulle ha varit på väg till det tsarryska hovet. Men champagnen köptes inte främst för att serveras, utan ska ställas ut på restaurangens vinmuseum.
Inför auktionen satsade restaurang Indigo tillsammans med Michael Björklund och svenske stjärnkrögaren Paul Svensson på en unik champagnebankett med fransk-åländsk niorättersmeny och utvalda exklusiva drycker. Kuvertavgiften var 350 euro och inkluderade underhållning. 
Flera andra företag satsade på jippon i anslutning till auktionen, bland annat galeasen Albanus och Paf, som lanserade internetspelet Treasure Diver. Vinsten var en upplevelse där vrakchampagne serverades vid en måltid. En del av vinsten skänktes till Östersjöfonden.
Bidrog till turismpris
Utlottningen kritiserades hårt av Christian Ekström, som ansåg att tidpunkten var fel vald och att pengarna borde gått till en marinhistorisk fond.
Köparen Julia Sherstuyk med familj besökte Åland hösten 2011 och var bland annat på utflykt till vrakplatsen. Det visade sig att det var krögarens bankirmake som köpt flaskorna för att fira deras tioårsjubileum. Han sade sig ha en samling på 6.000-7.000 flaskor vin och förklarade att champagnen skulle drickas senare.
Ett tiotal anställda på VisitÅland var samma höst på studieresa till Reims och Champagne-distriktet, för att lära sig mer och för att sälja in Åland som destination.
Christian Ekström fick i slutet av året även ta emot årets turismpris, delvis för champagnefyndet, men även för sitt arbete med Kobba Klintar och Pub Stallhagen.
Uppföljningen misslyckades
I början av 2012 beslöt LR att en ny champagneauktion skulle arrangeras och Lina Dumas anställdes som projektledare. 
På våren beslöts även att ordna en ny provsmakning, denna gång på plats hos Veuve Cliquot i Reims. En delegation från Åland med bland andra kulturminister Johan Ehn (MSÅ) deltog i evenemanget i maj när en flaska från 1841 öppnades. 
På plats fanns två tv-kanaler, flera vintidskrifter och dagstidningar. Besökarna var lyriska och uppmärksamheten i media ledde till nya bokningar till auktionen.
Elva flaskor bjöds ut den 8 juni under ledning av den franska auktionsfirman Artcurial. LR hade hoppats på nya rekordpriser, men utfallet blev en besvikelse. Tre flaskor nådde inte upp till utropspriset, de övriga såldes för mellan 10.000 och 15.000 euro per styck.
En förklaring var att många köpsugna inte kunde ta sig till Åland eftersom Air Åland då hade upphört med sin trafik på Helsingfors. Det svagare konjunkturläget var också en bidragande orsak, samtidigt som nyhetsvärdet var lägre än vid premiären.
Anmärkning från JK
Landskapets kulturförvaltning gjorde under hösten 2012 en utvärdering av auktionerna för att forma en strategi för framtiden. Även om den mediala uppmärksamheten varit stor valde LR att sänka ambitionerna och att inte ordna fler auktioner.
I december 2012 öppnade en konstutställning med champagne som tema i Reims. En av de utställda flaskorna var vrakchampagne från Veuve Cliquot, som lånats ut av LR. 
Justitiekanslern (JK) gav i mars 2014 LR en anmärkning för hanteringen av vrakchampagnen, efter att en privatperson hade anmält LR:s agerande till JK.  Försäljningen ansågs strida mot syftet i lagstiftningen om maritima fornminnen och den så kallade Maltakonventionen om det maritima kulturarvet.
Kritiken ledde till att landskapsregeringen lade upp en ny strategi för vrakchampagnen. I februari 2015 beslöt man att det inte blir flera auktioner, utan att man ska hitta andra sätt för samhället att dra nytta av flaskorna.
Enligt dåvarande kulturminister Johan Ehn hade inget olagligt skett, men att agerandet enligt JK var tvivelaktigt. 
– Målsättningen är att förvalta vrakchampagnen respektfullt, exempelvis i kombination med nya evenemang eller genom att knyta den till åländsk matkultur, sade Johan Ehn.
Strategi med frågetecken
Hösten 2016 tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp
som ska föreslå en strategi för vad som ska hända med de
återstående flaskorna. Arbetsgruppen begärde senare 
att innehållet i ytterligare en flaska vrakchampagne ska analyseras av Veuve Clicquot.
Två år senare var dåvarande kulturministern Tony Asumaa (Lib) och avdelningschef Rainer Juslin på besök hos champagnehuset Veuve Clicquot i Reims för att diskutera vad som kan göras med vrakchampagnen. 
Innehållet i den flaska som analyserades hade använts till en ny blandning. Resultatet av provsmakningen var ingen höjdare.
– Det smakade och doftade inte som det ska, sa kulturministern diplomatiskt.
Vrakchampagnen klassades därför som museiföremål, inte som livsmedel. Den förvaras i ett hemligt kylrum i väntan på åtgärder. Tanken var då att vrakchampagnen ska ställas ut i museet, eventuellt som en permanent utställning, så att allmänheten ska kunna ta del av det unika fyndet.
Nu riktas blickarna mot det stundande tioårsjubileet i år och framför allt självstyrelsens högtidsår 2022.

Jonny Mattsson