Den här typen av frågor har pyrt under många år redan i Finland.
Justitiekansler Jaakko Jonkka har nyligen tagit ett beslut i ärendet som gäller huruvida Finland kommer i första hand som fordringsägare i samband med ESM (europeiska stabilitetsmekanismen) eller inte.
Han anser att det inte finns någon anledning att tro att statsrådet skulle ha vilselett riksdagen. Men han påpekar dock att beskrivningen i det inledande stycket om fordringsägarens ställning inte motsvarar texten i ESM-avtalet!
Två professorer (Tuomas Ojanen, Kaarlo Tuori) har konstaterat att
1. Riksdagen har både behandlat och beslutat i ärendet på basis av delvis felaktig information
2. Fordringsägarens ställning åtminstone delvis baserar sig på antaganden som nu inte verkar bli verklighet.
Även Johannes Koskinen, ordförande för grundlagsutskottet är kritisk: Han undrar om Olli Rehn avsiktligen gett felaktig information. I regeringens framställning påstod man nämligen att Finlands som fordringsägare har företräde, vilket både ministeriet och riksdagen hela tiden utgått från. Men sedan kom Olli Rehn med beskedet att fordringsägarens ställning avgörs fall för fall. I samband med lån till Spanien avstod man redan från möjligheten till företräde.
Folk är inte heller sena att kommentera:
1. EU och demokrati ryms inte i samma mening.
2. Det har blivit dags för folket att ta sig ut på torg och gator.
3. Jag har inte röstat för detta.
4. Tyvärr så känns det som att hela förvaltningen är genomrutten, inklusive det juridiska etablissemanget.
5. Hur ska vi göra när landets rättsväsende inte fungerar och är politiskt genomkorrumperat?
6. Nu har man kommit så långt med nonchalerandet av demokratin att det är viktigt att i alla val rösta på vilka som helst andra partier och politiker än de som utgör den nuvarande regeringen.
Undrar vad Åland riktigt kan förvänta sig av systemet EU-Finland, och av sina kontakter, kandidater och festtalare inom samma?
Merja Renvall
Ålandstidningen
