Det är bråda dagar för den åländska illustratören Amanda Chanfreau. Tillsammans med systern Sofia Chanfreau har hon vunnit Finlandiapriset i barn- och ungdomslitteratur 2022 för boken ”Giraffens hjärta är ovanligt stort”, och blivit nominerad till både Runeberg Junior-priset och Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2023.

Samtidigt som hon har näsan djupt i bokillustrationerna driver Amanda Chanfreau också tatueringsstudion Malört i centrala Malmö tillsammans med de nära vännerna Lotte Thorød och Felicia Bååk. Malört startade 2013, då i regi av Thomas Rosén, men bara tre år senare tog de tre vännerna över och har sedan dess fortsatt att göra studion till ett landmärke där på Friisgatan, ett stenkast från Möllevångstorget.

Amanda Chanfreau är nyligen hemkommen från Åland och litteraturdagarna när vi ses bland växterna, konsten och loppisfynden som omringar den som stiger in på Malört. Hon berättar att grundtanken med den vintagesprakande lokalen är att den som bestämt sig för en tatuering ska känna sig trygg och bekväm.

– Många är nog lite ängsliga över att gå in i en tatueringsstudio eftersom tatueringsvärlden kan vara ganska tuff, och som kund kanske man inte känner att man har en tillräckligt ”cool” idé alltid. Men vår studio är för alla. Vi har kunder i alla åldrar och grupper – Lotte har till och med haft en som var runt 90 år gammal!

Jobba hållbart och ansvarsfullt

I snart tio år har Amanda Chanfreau jobbat som tatuerare, och under sitt decennium som verksam har hon mejslat fram den kännspaka stil som definierar hennes hantverk i dag: influenserna från mexikansk folkkonst, nordiskt traditionellt broderi, fabeldjur och grafik, såväl som de stora klara färgfälten som inte sällan saknar konturer. Men med åren har hon också lärt sig hur man arbetar hållbart i en bransch där hårt och oavbrutet arbete verkar vara en social norm.

– I början överväldigades jag av alla bokningar och behövde alltid jobba igen det jag missat om jag tvingades pausa för sjukdomar eller resor. Det här gjorde mig nästan utbränd, så jag tvingades hitta ett mer hållbart och ansvarsfullt sätt att jobba på. Det måste man göra om man vill jobba med det här under lång tid, tatueringsbranschen är ju slitig för kroppen.

I dag släpper hon nya bokningstider endast en gång om året för att få en översikt över sin tillvaro och kunna ha en nära kontakt med sina kunder – men också för att trycket är högt på hennes kroppskonst.

– Nu har jag turen att vara efterfrågad, men trender kommer och går. I och med de svåra ekonomiska tider som råder just nu märker man till exempel att tatueringar inte är det som prioriteras högst hos folk.

Svårt hantverk

Trots att det finns andra uppdrag som rycker i henne är hon fast besluten om att fortsätta tatuera på deltid.

– Jag älskar tatueringar, och att kombinera dem med illustrationerna ger energi till bägge konstformer. Det är ett jäkligt svårt och utmanade hantverk som tar länge att lära sig, inte minst eftersom alla hudar är olika och man aldrig vet vad man har att förvänta sig. Men det är också det som gör det så roligt.

Hon fortsätter:

– Det finns också den sociala biten som är unik för tatuerandet. Annars kan det ju vara en introvert syssla att jobba med bilder, men här är jag i ständig kontakt med andra människor. Jag gillar att ta reda på vem en person är och skapa en bild utifrån det. Det är ett spännande möte. Varje design är dessutom unik, och jag gör den aldrig på fler än en person.

Hon tycker om stora och långa projekt, sådana där hon får träffa samma kund om och om igen och därigenom skapa en långvarig relation.

– Man kan göra så häftiga grejer då, typ en massiv fågel som löper över hela ryggen och ner till låren.

Pushar sig själv

För Amanda Chanfreaus eget inspirationsflöde är pauserna avgörande. Hon målar och ritar eller jobbar med annat mellan tatueringsuppdragen.

– Jag behöver medvetet pusha mig själv i nya riktningar och publicera lite avvikande motiv på sociala medier för att utvecklas som tatuerare. Vi tatuerare är ju helt beroende av Instagram; vi behöver hela tiden publicera sådant vi vill göra mer av så att folk ska veta vad vi kan erbjuda. Det är som att man manipulerar sitt eget flöde!

Själv jobbar hon uteslutande med sina egna stilar och tackar bara ja till nya uppdrag om hon känner att hon kan göra något bra av idén.

– I dag finns det verkligen en tatuerare för alla, eftersom det finns så många med nischade stilar.

Hon tycker sig märka att tatueringsbranschen förändrats under de tio år hon varit verksam. Tidigt under karriären bredde fortfarande traditionella stilar ut sig över många av de tatueringar som gjordes.

– När jag kom in som helt ny hittade jag inte lika många inspirationer i andra tatuerare som nu. Det kändes som att det fanns kanske en eller två i hela världen som gjorde något riktigt ovanligt och som jag fick en wow-känsla av.

Det var också dåtidens likriktade tatueringsvärld som gav henne en morot att bryta mot konventionerna.

– Det tände till i mig att göra något eget, något som jag aldrig hade sett. Det kändes mer intressant att utforma en helt egen stil från början.

Ny våg av tatuerare

Under årens lopp har både branschen och uttrycken exploderat.

– På så sätt är jag ju en del av en ny våg av tatuerare som gått en annan väg. Jag och många andra har till exempel konstnärlig verksamhet eller konststudier i bagaget. Till Malört bjuder vi in tatuerare från världen som på olika sätt utmanar de traditionella tatueringsstilarna – något som också gett oss en ganska speciell profil som studio.

Trots att bokillustrationerna och liknande arbete tar upp mycket av hennes tid just nu, är det också på Malört som hon sitter och ritar sådant som inte ska bli tatueringar.

– Det här är verkligen mitt kreativa hem på alla sätt och vis.

Ett hem som ska fortsätta att finnas i många år till verkar det som.

– Jag, Lotte och Felicia vill gärna tänka oss att vi är tre tanter som fortfarande tatuerar tillsammans här på Malört om 20 år. Så bra trivs vi ihop, vi är som systrar!