Emma Frans är doktor i medicinsk epidemiologi och forskare vid Karolinska institutet och tidigare vid University of Oxford. Hon har länge varit ett känt namn i Sverige men särskilt under pandemin figurerade hon mycket i offentligheten.
Hon har skrivit böcker om vinklade nyheter och huruvida vetenskapliga rön faktiskt är vetenskapliga. I går besökte hon Mariehamn i samband med Dialog-seminariet som arrangeras av landskapets utbildningsbyrå varje år och som riktar sig till skolvärlden och utbildningssektorn.
Pandemin spädde på fenomenet infodemi, och Världshälsoorganisationen WHO beskriver infodemi som en ryktesepidemi. Det handlar om att sprida desinformation, både medvetet och omedvetet.
– Jag har länge jobbat med folkbildning och såg på nätet hur det spreds felaktigheter och myter redan innan pandemin, till exempel i vaccinfrågor. Ett klassiskt exempel är ryktena kring forskaren Andrew Wakefields resultat om att MPR-vaccinet (mässling, påssjuka och röda hund) orsakade autism. Tidskriften The Lancet drog tillbaka artikeln då det stod klart att studien gjorts på ett allt för litet underlag och efter att andra forskare gjort om samma försök och inte kommit fram till samma resultat, säger Emma Frans.
Men trots att The Lancet drog tillbaka artikeln levde informationen vidare och fick ett eget liv.
– Mässlingen kunde om alla vaccinerade sina barn vara utrotad vid det här laget. I stället ser vi nu igen stora utbrott i Europa.
Källkritik
• Välj dina källor med omsorg.
• Var kritisk men lita också på trovärdig information.
• Stå ut med ovissheten och var beredd att ändra dig.
• Rikta den kritiska blicken inåt.
• Fundera på vilka personer som påverkar dig och våga ifrågasätta.
Källa: Emma Frans
Vilka är det då som sprider desinformation? Emma Frans säger att det är allt från helt vanliga personer, till högt uppsatta makthavare och så kallade trollfabriker som vill så split och destabilisera samhällen.
Överdrifter och förenkling
Begreppet falska nyheter har kommit att innefatta mycket och blivit ett brett begrepp.
– Ofta blandas falska nyheter upp med en del korrekta uppgifter. Ett exempel var nyheten att Sverige förbjuder julbelysning på grund av att muslimer tar illa upp. Det var sajten Breitbart News som spred den nyheten efter en liten lokal nyhet om att ett litet samhälle i Sverige på grund av trafikregler inte tillät julbelysning på ljusstolpar. Det är ett exempel på hur nya medier kan samverka med traditionella medier och göra grova överdrifter eller förenkla.
Även traditionella medier har orsak att rannsaka sig själva. Som exempel tar Emma Frans när man ska rapportera om olika medicinska nyheter och medierna gärna vill rapportera om sådant som går emot gängse uppfattning.
– Nu är det populärt att jämföra allt möjligt med rökning. Man har kunnat läsa att stillasittande eller dåliga äktenskap är lika farligt som rökning till exempel. Det är att förenkla, men forskare kan själva bidra med sådant här för att nå ut och media väljer att ge utrymme till olika experter som säger spännande och exceptionella saker.
Vetenskap i realtid
Pandemin satte fart på infodemin på ett helt nytt sätt och Emma Frans konstaterar att infodemin är här för att stanna.
– Pandemin gjorde att vi fick följa den vetenskapliga processen i realtid och det skapade förvirring. Forskningsresultat publicerades väldigt snabbt och när man kom fram till att det kanske inte fanns vetenskapliga belägg ändrades informationen. Forskarna var inte heller alltid överens i frågor som användning av munskydd och skolstängningar eftersom de angrep frågan från sina respektive expertområden.
Hon säger att vi successivt lärt oss allt mer och att processer som denna tar tid och före man har tillräckligt med fakta skapas ovisshet innan de flesta forskarna kan enas.
Men det finns metoder för att bli bättre på att få ett mer vetenskapligt förhållningssätt.
– Det handlar om källkritik och källtillit. I korthet handlar källkritik om att fråga sig om det finns intressekonflikter i en viss fråga som politiska eller ekonomiska sådana. Handlar det om korrelation eller kausalitet? Källtillit handlar om att lita på trovärdiga källor, lyssna på forskare och råd från myndigheter. Men man ska kanske inte sätta för stor tilltro till enskilda forskare om deras uppfattningar går väldigt mycket på tvärs från resten av forskarkåren. Här är Paolo Macchiarini med luftstruparna i plast ett bra exempel, säger Emma Frans.
Också självkritik är en viktig byggsten i att lära sig mer om ett vetenskapligt förhållningssätt.
– Vi kallar gärna andra faktaresistenta men faktum är att vi gärna vill få sådant bekräftat som vi redan tror på och det gäller oss alla.
