Med jämna mellanrum har det senaste åren riktats kritik mot konsekvenserna av skatteundantaget för såväl medborgare som företag. Det har också förts fram förslag på åtgärder som kunde förenkla gränshanteringen, exempelvis genom att begränsa taxfree-området till Schengen-hamnarna.
Efter den senaste tidens debatt till följd av Obundnas utspel i lagtingets budgetdebatt om en ändring av Ålandsprotokollet, har åsikterna gått isär om nyttan kontra risken med en ändring.
För Ålands specialmedarbetare i EU, Anton Nilsson, är läget dock glasklart.
– Det är viktigt att förstå att Ålandsprotokollet är binärt, antingen finns det eller så inte. Det går inte att göra justeringar eller ensidiga ändringar. Om Åland går till Bryssel med en ny modell så innebär det ett helt nytt förslag och indirekt att vi anser att undantaget inte fyller sitt syfte.
Vill inte ha kryphål
Han förklarar att han med sin insyn i EU:s processer vill tydliggöra riskerna med att öppna upp skatteundantaget.
– På basen av protokollets artikel som förklarar att undantaget är till för att säkra en livskraftig ekonomi i landskapet ger man då initiativet till EU. I texten sägs att om kommissionen skulle finna att det inte är motiverat att behålla undantaget, särskilt med tanke på sund konkurrens och egna intäkter, ska kommissionen förelägga rådet ändamålsenliga förslag. Hur det här ska gå till sägs det ingenting om, men på sikt innebär det att vi förlorar skatteundantaget, slår Anton Nilsson fast.
Han framhåller att kommissionen har en restriktiv inställning till taxfree och olika skatteundantag och har försökt täppa till så många kryphål som möjligt. EU har också tjänstemän som alltid hittar en lösning.
– Rent juridiskt är allt möjligt, men nu handlar det om skatteundantaget som politisk fråga. Jag är fullt medveten om problemen med näthandel och småföretagens byråkrati, men att öppna en ny process som vi saknar kontroll över bör diskuteras grundligt på korrekta premisser.
Finlands hållning osäker
Enligt Anton Nilsson skulle det bli en stor politisk fråga som når landets högsta politiska nivå.
– Finlands agenda i det vore ytterligare en osäkerhetsfaktor, med risk för att frågan används som verktyg i andra förhandlingar. Sannolikheten att lyckas är därför extremt liten.
Han ger ett exempel från de förhandlingar som flera mikrostater, bland andra Monaco, nu för med EU.
– Om du tar med en färdig smörgås på tåget från Monaco till Nice så begår du ett lagbrott, eftersom införsel av processade livsmedel från tredje land är förbjudet. Det låter orimligt, men visar på hur rädd man är i kommissionen att tillåta öppningar i reglerna kring den inre marknaden.
Inget förhandlingsläge
Eftersom Åland hör till EU:s rikaste regioner så finns numera heller ingen förståelse för behovet av ett undantag.
– Det finns områden och öar i EU som har det mycket sämre. Kommissionen vill inte skapa prejudikat som andra snart står i kö för att utnyttja, säger Anton Nilsson.
På 1990-talet när skatteundantaget förhandlades fram rådde ett helt annat förhandlingsläge.
– Då riskerade Åland att stå helt utanför EU och bli en svart fläck på unionens skattekarta, vilket gav oss motargument. Nu har vi inget kort att spela. Därför måste man vara medveten om de realistiska förutsättningarna. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar.
– Generellt tycker jag att det är bra att utmana EU i olika frågor, men i det här fallet är minussidan så tydlig att det inte är någon god ide.
