Landskapsregeringen (LR) inleder med att konstatera att hela lagförslaget är inte översatt till svenska. Det gäller till exempel avsnittet om förslagets förenlighet med grundlagen. Det betyder att LR inte kan ge utlåtande över hela lagförslaget och ”medför även att landskapsregeringen svårligen kan bilda sig en heltäckande uppfattning i ärendet och ge alla för Åland eventuella relevanta synpunkter”.
Den nya smittskyddslagen skulle ta ifrån Åland flera behörigheter och öka Helsingfors makt över hälsovårdsarbetet i landskapet. LR skriver att de föreslagna ändringarna i smittskyddslagen påverkar många rättsområden som hör till Ålands lagstiftningsbehörighet och ”går utöver det som var avsett då självstyrelselagen antogs”.
Enligt självstyrelselagen för Åland kan en lag inte ändras så här utan att lagtinget också godkänner det. Vilket försvåras av det faktum att LR inte har konsulterats:  
”Det har i detta sammanhang saknats en dialog med landskapsregeringen om förslagens förhållande till självstyrelselagen”.
LR:s behörighet
Lagförslaget saknar ”en konsekvensbedömning och en motivering kring proportionaliteten och behovet av de föreslagna begränsningarna” av lagtingets lagstiftningsbehörighet.
Självstyrelselagen säger även att det är landskapsregeringen, eller en myndighet som anges i landskapslagen, som ansvarar för de åtgärder som smittskyddslagen föreskriver för bekämpande av smitta. 
Det här har Ålandsdelegationen 2006 rett ut i ett utlåtande till Justitieministeriet gällande kommunernas skötsel av vissa förvaltningsuppgifter. På Åland är det landskapsregeringen som ansvarar för de uppgifter och beslut som smittskyddslagen ålägger ”en riksmyndighet eller kommunerna”. 
LR konstaterar lakoniskt att lagförslagen ”måste även i praktiken kunna verkställas på Åland, vilket landskapsregeringen utgående från skillnaderna i strukturerna mellan Åland och Finland uppfattar som förenat med svårigheter.”
Döda initiativkraften
LR fruktar att en så här tvingade lagstiftning skulle undergräva den villighet och intiativkraft som berörda aktörer hittills visat för att på egen hand stävja smittspridningen. Man ifrågasätter även om myndigheter har den detaljkunskap som krävs för att reglera alla olika verksamheter. 
LR frågar sig om inte den här typen av reglering hör hemma under undantagstillstånd om man ska följa grundlagen.   
Eftersom Åland har sin behörighetsfördelning mellan kommuner och landskapsmyndigheter vad gäller social- och hälsovården befarar LR att lagförslaget dessutom är oförenligt med den kommunala självstyrelsen.
Mot grundlagen? 
Landskapsregeringen ifrågasätter även om förslaget är förenligt med grundlagens bestämmelser gällande de grundläggande fri- och rättigheterna ”eftersom de begränsningar som införs är tveksamma i proportion till de ingrepp i den personliga friheten som de leder till. Detta gäller speciellt begränsningarna inom persontrafik och för näringsverksamhet”. 
Man påpekar även en rad oklarheter och motsägelser i hur lagtexten är formulerad. Bland annat råder det oklarhet kring begreppet ”kundutrymmen” och hur ”närkontakt” definieras. 
Ta kontakt
Utlåtandet avslutas med att LR konstaterar att lagförslaget innehåller ”många oklara frågor i förhållande till Åland och självstyrelsen som måste redas ut i samarbete mellan berörda ministerier och landskapsregeringen.”
Man uppmanar därför berörda ministerier att omgående ta kontakt med landskapsregeringen för att i samarbete utreda frågorna närmare. 
Och under resten av behandlingen av ärendet förutsätter landskapsregeringen att hela förslaget fortsättningsvis presenteras på svenska.

Petter Lobråten