Enligt rikslagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, som Åland tillämpar i sin egen jämställdhetslag, är offentliga arbetsgivare, myndigheter och utbildningsanordnare skyldiga att främja jämställdhet. Organisationer med minst 30 anställda ska ha upprättat en godkänd jämställdhetsplan för hur det arbetet hanteras inom organisationen. 
När Ålands ombudsmannamyndighet kontrollerade hur 66 åländska offentliga instanser efterlever lagen visade resultatet att endast 27 av de 49 instanser som borde ha en jämställdhetsplan verkligen har det. 
Bedömt snällt
– Om jag bedömer snällt har 27 eller 55 procent en giltig plan, säger Johanna Fogelström-Duns, barn- och diskrimineringsombudsman och chef för Ålands ombudsmannamyndighet.
Bland de 66 tillfrågade instanserna finns 16 kommuner, 6 kommunalförbund, 18 landskapsmyndigheter, 20 grundskolor och 6 övriga läroanstalter. 
Endast hälften av de 14 kommuner som är så stora att de borde ha jämställdhetsplan har det. Inget av de fyra kommunalförbund som borde ha en plan har det. Av landskapsregeringens allmänna förvaltning och 18 myndigheter, är fem så stora att de borde ha en plan, men bara två av dem, den allmänna förvaltningen samt Ålands hälso- och sjukvård, har tagit fram egna planer.
– Det är tråkigt att så många inte tycks känna till vilket bra verktyg en jämställdhetsplan är på en arbetsplats. Det är ett sätt att tänka som involverar hela personalen. 
Fokus på skolan
Johanna Fogelström-Duns kommer i första hand att fokusera uppföljningen på grundskolorna, framförallt högstadiet. Undersökningen ”Hälsa i skolan” från 2019 visade att många ungdomar upplevt sexuellt våld. De traditionella könsrollerna är starka på Åland. Det behövs en levande jämställdhetsdiskussion inom skolorna som involverar eleverna, menar hon.
Hon har gett de instanser som inte lever upp till jämställdhetslagen fram till årsskiftet att inkomma med kompletterande uppgifter om hur man rättat till saken.
Ålands ombudsmannamyndighet har rätt att föreskriva viten till de som inte efterföljer lagen. Men den hoppas Johanna Fogelström-Duns slippa, säger hon.
– Jag vill hellre vara konstruktiv och stöta i att göra rätt. Min tolkning är att de som saknar jämställdhetplanering inte känt till vad lagen säger. Förhoppningsvis fungerar den här kartläggningen som en ögonöppnare. 

Petter Lobråten