För mindre än två veckor sedan rammades en personbil med tre ungdomar i på en skogsväg.Den som körde på var en markägare som efter flera års nattliga jakter tröttnat på att se sin egenhändigt uppbyggda travbana köras sönder av objudna bilförare.I dag ger markägaren sin syn av det hela i en intervju.
 
NYHETSUPPFÖLJNING Tänk dig följande. Du har ägnat tusentals timmar och ännu fler euro åt att bygga en träningsanläggning för dyrbara travhästar inne i skogen.
På din egen mark.
Inte så nära ditt hem att du kan ha uppsikt över banan men inte så långt borta att du inte hör ljudet av vrålande motorer om nätterna. Och definitivt inte så långt borta att du inte kan se spåren efter bilarnas framfart följande morgon.
Är det mot den bakgrund, egentligen, så extremt att bli förbannad när det är på väg att hända igen?
Ogillar förbudsskyltar
Jag träffar mannen som bor på landet, inte särskilt långt från staden. Han vill vara anonym när han berättar om den dramatiska söndagskvällen förra helgen.
-De som vet vem jag är, de vet, resten behöver inte veta, säger han.
Hans bakgrund är intressant. Inom motorsporten är han långt ifrån obekant. Det börjar visserligen bli några år sedan men han har aktivt deltagit i bland annat anläggandet av rallycrossbanan i Lemland.
Dessutom är han en varm anhängare av allemansrätten.
-Jag avskyr Tillträde förbjudet-skyltar. Jag tycker skogen och skogsvägarna ska vara öppna för folk att röra sig på, säger han.
Fast det måste ske mot bakgrund av ett eget ansvar. Där har det brustit i det här fallet. Gång efter gång har han dels hört ljud nerifrån banan, dels sett djupa spår efter framfart följande dag.
-Det händer ju mest på nätterna, buskörandet, säger han.
Värdefull travbana
Travanläggningen började mannen som snart riskerar stå inför åtal att bygga för typ 13 år sedan. Det är inget som görs i en handvändning.
Han började med att bredda en lång grusraka, även den i privat ägo, sedan -för cirka sju år sedan - anlade han en 1.000 meter lång rundbana med ovala kurvor, enkom byggd för att träna högpresterande travhästar, värda miljoner kronor.
Banan har uppmärksammats i branschpress, den är omsorgsfullt doserad, preparerad med grus och mo, skiktad med olika blandningar för att nå bästa möjliga resultat i träningen.
En sådan bana ska dessutom underhållas tre fyra gånger per vecka med specialmaskiner.
Mot bakgrund av detta och med vetskap att banan nattetid sedan två tre år tillbaka utnyttjas av unga bilförare är det kanske inte så konstigt att mannen som inte gillar Tillträde förbjudet-skyltar till sist kände sig tvungen att sätta upp två stycken.
På egen mark, i vardera ände av den väg som leder till travbanan.
De skyltar som de tre ungdomarna i bilen som rammades förra söndagen "aldrig såg".
Lät nåd gå före rätt
Innan vi går till förra söndagen ska vi bara kort se tillbaka för tre veckor sedan. Då fick mannen som äger travbanan fast en finskregistrerad bil som kom från travbanan.
Avsikten var att genast ringa polisen. Pojkarna i bilen var skärrade och ångerfulla.
-De bönade och bad och sa förlåt och att det aldrig skulle upprepas, så jag lät dem löpa, säger han.
En vecka senare var det dags igen, nu är vi tillbaka på söndag för en vecka sedan.
Travbanans ägare skulle just sätta sig vid bordet för att äta middag efter att ha kollat trav på TV4. Då fick han ett samtal från en granne som sett en bil köra mot travbanan.
-Jag kastade mig i bilen och körde ner.
Det kan ta fyra minuter i vanliga fall, nu tog det kanske två.
Biljakt i skogen
Väl nere vid den breddade vägen som leder till travbanan stannade han med lyktorna på och ringde polisen.
-De undrade bara vad kan de göra om ingen är där, och det har de väl rätt i.
I samma ögonblick fick han se en bil som kom från motsatt riktning och svängde in på travbanan. Han sade till polisen att han fått kontakt och lade på.
-Men troligen såg den andra bilen mig i samma ögonblick för den stannade, backade tillbaka och satte högsta fart åt andra hållet.
Nu var tålamodet för länge sedan slut. Med sin stora fyrhjulsdrivna pickup satte han högsta fart efter.
Resten är historia. Efter några hundra meter körde han i den flyende bilen bakifrån.
-De säger att det var med våldsam kraft, jag tycker inte det, säger mannen.
Efter att ekipaget stannade ringde han själv efter polisen och fick hjälp av ungdomarna i den andra bilen att kränga av pickupen från dragkroken.
Tillsammans åkte de upp till byn där polisen väntade, de hade inte hittat ner till skogsvägarna intill travbanan.
"Varför flydde de?"
Frågorna som travbanans ägare i dag ställer sig är:
?Om de inte varit där för att busköra, varför flydde de?
?Varför kan inte hans privata travbana få vara i fred för vandalism i form av rallykörning?
-Jag ser faktiskt ingen skillnad mellan det som händer mig och mopedspår på fotbollsplaner i Mariehamn.
Två av de tre i bilen som han till sist fick fast fick tillbringa en natt på sjukhus för misstänkta pisksnärtskador.
-Det är naturligtvis bedrövligt. Min avsikt var absolut inte att skada någon. Jag kan dock inte riktigt förstå att smällen var så hård, säger han.
Den avgörande frågan är. Hur kunde han ha gjort annorlunda för att skydda sin egendom och investering?
-De försökte fly bort och jag ville ha fast dem, vad borde jag gjort istället?
Följande dag när ljuset återvände kunde markägaren konstatera två saker. Att det fanns djupa spår i vägen som han breddat för travträningen och att bilen med ungdomarna i varit upp och svängt en gång till den allmänna vägen för att sedan köra tillbaka mot travbanan.
Det betyder att de passerat en av de två varningsskyltarna inte en gång, utan två.
Vad tycker du, gjorde markägaren rätt? Vad borde han annars gjort?

Ålandstidningen