Ulf Stenman är Kommunförbundets svenska direktör i Finland, i dagarna besökte han Åland på inbjudan av sin åländska motsvarighet – förbundsdirektör Magnus Sandberg . Ålandstidningen träffar honom mellan möten i lagtingets lobby där han berättar att Ålands kommuner utgör en viktig samarbetspart för kommunförbundet.

– Men de utgör samtidigt en utmaning i och med att den åländska lagstiftningen inte alltid går hand i hand med Finlands lagar.

Han arbetar förstås mycket med frågor kring sammanslagningar och samtalet handlar till stor del om just den frågan.

– Men min viktigaste roll som direktör, vågar jag nog påstå, är den språkliga aspekten. Att bevaka att vår regering, våra ministerier och statliga myndigheter ger service på svenska.

Gör de det på ett tillfredsställande vis?

– Nej. Inte fullt ut.

Frivilligheten i första rummet

Kommunsammanslagningar är aktuella på bägge sidor om Delet. Hur åstadkommer man, enligt din syn, bäst lyckade sammanslagningar?

– Kommunminister Sirpa Paatero (SDP) svarade en gång på ett möte att staten slår inte ihop några kommuner, det är ni som gör det, alltså kommunerna själva. Och min inställning är nog den samma, tåget för att slå ihop kommuner från regeringshåll har redan gått. Däremot blir det intressant att följa vilka politiska mekanismer man använder för att få större plattformar. Att se vad man tänker göra för att stimulera ett ökat samarbete.

Ulf Stenman förespråkar ett samarbete mellan kommuner, särskilt för små kommuner som vill upprätthålla en bred servicenivå.

– De klarar sig inte annars, så är det bara.

Apropå det finns det ett liggande förslag till ny lag för åländska kriskommuner. Känner du till den och är det rätt väg att gå?

– Jag har följt med ärendet och känner därför till förslaget i viss mån. Det beror nog lite på vilka mekanismer man tar för att skapa samarbeten, som jag nämnde tidigare. Rätt eller fel avgör politikerna, men behovet är uppenbart, både ur åländsk och nationell synvinkel.

Lång process

Behovet av sammanslagningar finns, men samtidigt splittras kommuner allt mer och olikheterna dem emellan betonas allt oftare. Den ekvationen blir svårlöst, det håller också Ulf Stenman med om.

– Ja, precis så är det. Men det kan också vara av godo om vi via olikheterna klarar av att producera den service alla vill ha. Det kanske är bra att det finns lokala skillnader, jag kan ogilla den likriktning och likformighet som vi ser mycket av i politiken i dag. Vi vill bygga in allt i ”lådor”, och vi människor är inte jättebra på att vara i dessa lådor – världen ser inte ut så.

Hur har kommunsammanslagningarna i Finland de senaste åren fallit ut?

– Det är en lång process innan man når ett normalläge, och det är också en lång process innan man kan påvisa någon ekonomisk inbesparing – kanske aldrig. Däremot har den demokratiska aspekten inte påverkats särdeles, man röstar fortfarande i val på samma sätt som innan sammanslagningarna.

Kommuner både på Åland och i Finland åläggs att tillhandahålla alltmer service. Är det hållbart att flytta över mer och mer av servicen till kommunerna, var går gränsen?

– Frågan är precis rätt ställd – var går gränsen? Det finns en viss övertro på kommunernas kapacitet att producera service. Man har inte resurser att producera vad som helst.