Sommaren 1989 öppnade Ungern sina gränser mot Österrike och många östtyskar flydde söderut. Övergivna Trabanter och Wartburg-bilar kantade vägarna. Under hösten började det östtyska folket visa sitt missnöje med regimen genom stora måndagsdemonstrationer, framför allt i Leipzig. En dryg vecka efter landets 40-årsjubileum avsattes Erich Honecker som dess ledare och ersattes av Egon Krenz.
På kvällen den 9 november 1989 hölls en för den östtyska staten ödesdiger presskonferens. Politbyråmedlemmen Günther Schabowski fick med kort varsel uppdraget. Han meddelade att det skulle bli möjligt att resa ut ur DDR. På en fråga från en journalist om när det skulle ske, blev han osäker och uppgav till slut att det gällde omedelbart.
Ledningens avsikt var dock att det skulle ha skett under ordnade former nästa dag.
Spricka i muren
Nyheten kablades ut och folk samlades vid de fyra gränsövergångarna, till de överrumplade gränsvakternas förvåning. De försökte förgäves få besked från regeringen. När folk ropade att TV meddelat om öppningen föll de till föga och släppte ut en person åt gången efter att passet stämplats. Övergången vid Bornholmer Strasse där gränszonen var smalast öppnade först.
Men trycket vid gränsen ökade mycket hastigt och snart tilläts fri passage. Detsamma skedde lite senare vid övriga gränsövergångar i Berlin och i Potsdam. I glädjeyran som uppstod började väst- och östberlinarna att riva muren. När regeringen väl förstod vad som pågick fanns det inte längre någon realistisk möjlighet att förhindra förloppet.
Ekonomisk katastrof
DDR bildades den 7 oktober 1949 och blev under 1950-talet ett av de mest Moskvatrogna östländerna. För att hindra befolkningen att fly till väst byggdes Berlinmuren som stod klar i augusti 1961. Därigenom stabiliserades ekonomin och medborgarna fick del av en ökad levnadsstandard.
Under 1970-talet stagnerade planekonomin allt mer och finansiella kriser följde under hela 1980-talet.
Statsbudgeten var officiellt i balans, men i november 1989 visade en stor genomgång av Östtysklands ekonomi ett enormt underskott.
Inkomsterna budgetåret 1989 räknades till 6,3 miljarder mark och utgifterna till 18,1 miljarder mark. Staten hade ända sedan 1972 haft ett ständigt stigande underskott som 1989 uppgick till 150 miljarder mark.
Bitterljuv nostalgi
Vid murens fall 1989 fick befolkningen för första gången tillfälle att köpa produkter från väst. På bara några månader rasade försäljningen av inhemska produkter, ett stort antal östtyska företag slogs ut och arbetslösheten ökade.
Östtyskland var en hatad diktatur men på vissa punkter hade samhällssystemet goda sidor, bland annat välutvecklad barnomsorg som stärkte kvinnornas roll i yrkeslivet. Som reaktion på den snabba samhällsomvandlingen uppstod en slags längtan efter den trygghet som DDR-tiden erbjöd.
När östtyskarna efter några år kunde se sitt förflutna mer nyanserat, uppstod det som kallas ostalgi. Det syftar på ett återuppväckt intresse för östtyska produkter och fenomen, även bland tidigare västtyskar.
Drunknade i byråkrati
Säkerhetspolisen Stasi kontrollerade landet. Den fanns överallt och visste allt om alla.
Allt noterades i enorma arkiv. Det beräknas att Stasi under sina 40 år producerade en lika stor mängd dokument som hela det tyska riket gjort sedan medeltiden.
Paradoxalt nog misslyckades Stasi i sin fixering på detaljer helt att förutse kommunismens fall och därmed slutet för DDR som nation. För 30 år sedan ställdes allt på ända: ena dagen mäktig spionorganisation, nästa dag museum, som författaren Anna Funder skriver i boken Stasiland från 2003.
Snabb återförening
Den 18 mars 1990 hölls de första och sista fria valen i Östtysklands historia. Ett avtal om samgående förhandlades fram med Västtyskland och andra världskrigets segrarmakter.
Återföreningen skedde den 3 oktober 1990. Samtidigt blev Berlin åter huvudstad och stora delar av staden som stått öde sedan krigsslutet 1945 har återuppbyggts.
Källor: DDR-Museum BerlinSVT KunskapskanalenWikipedia: Östtyskland, History of East Germany
Jonny Mattsson
