Att bli äldre är inte en sjukdom. Att åldras är mer att betrakta som en social process. Man lämnar arbetslivet. Lever på sin pension. Vill bo hemma och leva ett självständigt liv. Med åren tvingas man acceptera allt fler förluster. Hälsan vacklar, sinnena sviktar och humöret är inte alltid på topp. Släktingar och vänner dör bort och man blir ensam. Lyckas man leva tillräckligt länge drabbas man sannolikt av minnessjukdomar och fysiska krämpor. Åldrandet fram till döden tar allt längre tid för de flesta. Tiden går snabbt och tankarna cirklar alltmer kring döden.

Det som gör vår tid speciell är att antalet äldre ökar kraftigt. Andelen pensionärer i befolkningen växer. Det påverkar hela samhällsutvecklingen. Påverkan sker på alla samhällsområden. För att få en helhetsbild av läget är det viktigt att analysera vad denna utveckling har för betydelse ekonomiskt, socialt, kulturellt och i övrigt.

Bland dagens pensionärer har de flesta varit aktiva på arbetsmarknaden. Pensionerna har utvecklats och bidrar via beskattningen alltmer till den offentliga ekonomin. Föreställningen att pensionärerna skulle vara en stor ekonomisk belastning för samhället är vilseledande. Pensionerna är inte konjunkturkänsliga. En säker inkomst för den offentliga ekonomin.

Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden särskilt om de föder barn. Följden är lägre löner och pensioner än männens. Den stora andelen av de äldsta pensionärerna är kvinnor. Bland kvinnliga pensionärer finns också många hemmamammor som ska leva enbart på sin garantipension som är 922,42 euro i månaden. Sjukpensionärer har också ofta enbart garantipension. Ett sätt att förbättra livet för dem som har de minsta pensionerna är att ge större möjligheter att extraknäcka utan att garantipensionen påverkas. Ökad köpkraft bland alla pensionärer är bra för alla.

Ett aktivt socialt liv och motion har stor betydelse för de äldres välmående. Här borde tredje sektor och kommunerna utveckla sina verksamheter. Stor vikt läggs vid barns och ungas fritid. Äldres sysselsättning är minst lika viktig. Rabatter för äldre saknas ofta på Åland. Här finns en stor potential för att aktivera de äldre och öka nyttjandegraden i våra anläggningar.

Äldre kvinnor är den samhällsgrupp som bär upp kulturlivet. Inte bara på Åland utan överallt. Över det raljeras det en del. Sluta med det. Kvinnliga pensionärer gör fantastiska kulturinsatser som publik och genom frivilligt kulturarbete.

För att äldre ska må bra skulle det vara viktigt att utveckla en åländsk äldrepolitik. I den skulle ingå mål för att stödja de äldre. Landskapet, kommunerna, tredje sektor och näringslivet skulle vara givna aktörer i förverkligandet av en sådan politik. Särskilt viktigt i en sådan politik är lämpliga bostäder för äldre, förebyggande hälsovård och hälsokontroller samt de äldres möjligheter att påverka samhället. I dagsläget tas inte de äldres erfarenheter, kompetenser och resurser till vara. Ett slöseri som borde omvandlas till något nyttigt.

En stor del av diskussionen om äldreomsorgen rör de behov som drabbar de äldre som för sin säkerhets skull behöver service för att klara ett självständigt eller ett särskilt boende.

En del kommunal infrastruktur finns i form av effektiverat serviceboende och hemtjänst. ÅHS har hemsjukvård och en geriatrisk avdelning. Nyligen har man öppnat en särskild seniormottagning. Strukturen på den här infrastrukturen är dock mycket splittrad och samordningen svag. För en fungerande helhet borde kommunernas äldreboenden i högre grad samarbeta och ÅHS måste ta ett större medicinskt ansvar för de äldre som bor på särskilda boenden och hemma.

Många närstående tar ett stort ansvar för en sjuk anhörig. Redan 2006 när Harriet Lindeman, Ragnar Erlandsson och jag plus en rad så kallade experter lämnade ett äldreomsorgsprogram kunde vi konstatera att målet att 95 procent av alla över 75 år ska bo hemma kommer att bli svårt att uppnå. Vi befarade redan då att anhöriga, särskilt kvinnorna skulle tvingas ta ett stort ansvar för äldreomsorgen. Den farhågan har slagit in.

När det gäller äldres behov av vård och omsorg saknas det också i detta avseende en helhetsbild. En viktig del av äldrepolitiken. År 2040 kommer andelen 85 och äldre att öka med drygt hundra procent jämfört med i dag. Perspektivet är svindlande och många politiker känner sig maktlösa och förvirrade. Under sådana villkor är det inte optimalt att fatta långsiktiga beslut. Risken för dåliga beslut och bristande social hållbarhet är stor.

Det är med andra ord hög tid att ta frågan om äldreomsorgen på allvar. Målen på lång, mellanlång och kort tid måste slås fast. Vi kan inte fortsätta investera och satsa resurser i äldreomsorgen utan att ha den stora bilden klar för oss. Problemet löser sig inte av sig självt. Fråga dig hur du själv vill ha det när du blir äldre. Jag är säker på att i de flesta avseenden tycker vi ganska lika. Trygghet, gemenskap, välmående och stöd när den dagen kommer och också du måste be om hjälp.

Barbro Sundback