De senaste veckorna har varit struliga för alla som brukar skärgårdstrafikens färjor för att ta sig någonstans.Ålandstidningen försöker reda ut varför skärgårdstrafiken har problem.Magnus Eriksson är teknisk inspektör på landskapsregeringens transportbyrå och därmed också expert på fartygsflottan som sköter trafiken i den åländska skärgården. Just nu är det bråda tider för honom och hans kollegor. Inte bara på grund av de många incidenterna den senaste tiden, utan också för att linjerna för framtidens skärgårdstrafik just dras upp i och med planering och genomförande av kortrutten.Magnus Eriksson menar att den senaste tidens strul med trasiga färjor inte egentligen är något systemfel.– Vi har haft lite otur att problemen klumpat ihop sig de senaste veckorna. Problemen har inte blivit fler på årsbasis.Samtidigt, menar han, är det alltid en avvägning vad man ska lägga pengar på. Pengarna kommer ur landskapets budget, och där tävlar underhåll med allt annat; sjukvård, skola, omsorg, vägar och så vidare.– Vi har planerat program som vi baserar underhållet på. Men också bygger det förstås på besättningens bedömningar, de känner till fartygen och tekniken ombord bäst.Att säga att skärgårdsflottan är för gammal, och göra det till grundskälet för problemen är inte helt rätt. Däremot finns det problem med att många av båtarna är gamla, berättar Magnus Eriksson.Hur lång beräknar man att en skärgårdsfärjas livslängd är?– Det är en tudelad fråga, tekniskt och ekonomiskt. Nu byts fartygen ut med en takt på 40 år men tidigare dimensionerades och byggdes många av färjorna för en annan typ av fordon. Bilarna har blivit bredare och högre.Den moderna bilparken ställer till med flera problem i skärgårdstrafiken. Att bilarna är bredare gör att färre bilar får plats i bredd, speciellt med tanke på att regelverket från Trafi säger att ”Parkeringen av fordon ska ordnas på ett sådant sätt att passagerarna kan lämna bilarna, dvs. bilarna skall lastade ombord så att att bilpassagerare kan ta sig in och ut ur dem”.– Men det är också svårt att anpassa ett bokningssystem enligt det. Vi måste se till att alla som bokar får plats. Men om det är många små bilar på färjan får vi plats med fler. Men generellt sett är våra fartyg för smala, som Ejdern, Gudingen, Knipan och Skiftet, säger Magnus Eriksson.Att byta ut färjorna är en mycket kostsam historia, och lanskapet har inte varit tillräckligt bra på att förnya flottan.– Vi ligger i en skuld bakåt i tiden. Skarven är den senaste (byggdes 2009, reds anm), före det var det Viggen 1998 och Alfågeln 1990. Det är för långt spann mellan investeringarna jämfört med hur bilparken har utvecklats, säger Magnus Eriksson.Hur lång tid borde det vara mellan varje nytt fartyg?– Vi har sju fartyg i trafik så vi borde byta ut ett högst var sjunde år. Men det handlar ju om var samhället prioriterar att lägga pengar.Däremot, säger Magnus Eriksson, är inte kortruttsplanerna något som låser Transportbyrån i arbetet med att förnya skärgårdsflottan. Tvärt om.– Med kortrutten kan vi hålla oss med ett fartyg mindre. Skarven frigörs för att kunna sättas in på en annan rutt när ett nytt tonnage sätts in på trafiken på västra Föglö.Dessutom har politikerna uttalat att privatiseringen ska fortsätta, och utvecklas.– Den politiska viljan är att nya anskaffningar ska ske genom totalentreprenad (där entreprenören äger fartyget, reds anm.). Det sänker investrings- och underhållskostnaderna för oss, men ger å andra sidan ökade driftskostnader som sitter fast i långa entrepenadavtal.Är det besvärande för ert arbete med allt som sker och all debatt som uppstår kring både kortrutt och strul med skärgårdsfärjorna?– Nej, det handlar ju om skärgårdsbornas livlina till fasta Åland. Det gör att många har åsikter, många är relevanta, andra hamnar inte alltid helt rätt. Det är lätt att tycka, men gräver man lite mer i frågan inser men vilket komplext system det här är, säger Magnus Eriksson.Förhoppningen är att ansamlingen av problem med den åldrande skärgårdsflottan ska vara löst, så att transportbyrån kan koncentrera sig på arbetet med kortrutt och att förnya flottan.För Transportbytån väntar närmast att ta fram en kravspecifikation på fartyget som ska ersätta Skarven på Föglötrafiken. Dessutom tittar man hela tiden på vilken sorts drivning de nya färjorna ska ha för att leva upp till landskapsregeringens hållbarhetsagenda.– Ett par år tillbaka pratades det mycket om LNG (gas), men transportbyråns åsikt att det inte är rätt väg att gå just nu. Vi har bland annat inte logistiken för det. Hybdridlösningen, dieselelektriskt och batteri, är det starkaste alternativet.Transportbyrån håller redan på att ta fram de första hybridlösningarna.– Det är konvertering av befintligt tonnage, ”gamla Töftö”-reserven, som skall byggas om till eldrift och lindrivet. Även en ny lindriven elektrisk linfärja skall planeras till Töftö med kapacitet på över 160 ton, dagens ”Töftö” är för liten med sina 100 ton.Någon eller någon färja mindre, kortrutt och – förhoppningsvis – en snabbare investeringstakt i nya färjor. Det verkar vara receptet både för en miljövänligare skärgårdstrafik, bättre anpassning till dagens bilpark och för att slippa strul med krånglande färjor.Men om det ska låta sig göras måste beslutsfattarna – politikerna – se längre än till nästa val, menar Magnus Eriksson.– Det här är ett område som kräver ryslig långsiktighet.

Jonas Bladh