ITIDEN-AFFÄREN har närmast utmålats som överspelad: EU vann och nu ska rasket säljas.
Men på många sätt kan man säga att det är först nu det börjar för storägaren landskapsregeringen. Det är nu det avgörs om man får tillbaka vad man lagt ut eller om sedlarna kommer att brinna.
Det kan i så fall bli en brasa där flera miljoner går upp i rök, mitt i ett budgetläge som redan är pressat.
FÖRHOPPNINGEN från landskapets sida är förstås att försäljningen ska ge så mycket att det inte behöver hända.
Men i så fall måste man få in åtminstone närmare 12 miljoner euro för fastigheten. Det är så mycket den är värderad till i Ålands Industrihus balansräkning. Når man inte dit, ja då dras mellanskillnaden först från Ålands Industrihus aktiekapital och sedan från dem som pytsat in det – det vill säga i huvudsak landskapet. Får man in 8 miljoner så ryker 4 miljoner. Får man bara 7 så brinner 5.
SÅ HUR går det?
Det vet ingen. Men att Itiden nu skulle lossna för en summa som nästan motsvarar ett KK-hus är det väldigt få som tror.
Det här är en påtvingad brandutförsäljning. Säljaren måste bli av med huset och kan inte vara för kräsen och kaxig. Det kommer köparen att utnyttja fullt ut. Till det ska läggas att utbudet på kontorslokaler i stan är mättat.
Inget av det här trissar upp priset.
Tvärtom skulle det inte förvåna om Itiden-ägarna under rådande läge får vara nöjda med en siffra som ligger väl under 10 miljoner. Landskapet åker därför med stor sannolikhet på en smäll i mångmiljonklassen.
SPÄNNINGEN blir inte mindre av att en otippad spekulant dykt upp: Paf.
Det skulle alltså kunna leda till att ett landskapsägt bolag köper en byggnad av ett annat landskapsägt bolag för att detta landskapsägda bolag tvingas sälja den. Det är snurrigt värre.
Men framför allt är intressekonflikten uppenbar. Landskapet vill i Itiden-affären att priset blir så högt som möjligt. Däremot vill förstås Paf vid ett eventuellt Itiden-köp att priset tvärtom blir så lågt som möjligt.
Vilken hatt ska landskapet ta på sig – Paf-hatten eller Itiden-hatten?
SKA LR kanske rentav försöka rädda ansiktet i Itiden-soppan genom att trycka på för att Paf ska betala ett högt pris? Eller ska man hålla tassarna borta och låta Paf sköta det här som vilken fastighetsaffär som helst?
I vanliga fall skulle frågorna inte behöva ställas.
Styrelser ska sätta bolagets intresse främst och inget annat. Politiska hänsyn ska inte tas. Därför har man i Norden i regel också i statligt ägda bolag tillsatt styrelse efter kompetens, inte partibok. Åländska regeringar har av oförklarliga skäl ännu inte börjat tillämpa den här idén fullt ut, och därför är situationen här en annan. Faktum är att sittande regering i fallet Paf lassade in ännu flera partinamn än vad förra regeringen gjorde.
ALLT SÄTTS nu på prov i en fastighetsaffär som är finalen på en lång följetong.
På pappret ska också centerpartisten, moderaten, socialdemokraten och den obundne i Paf-styret bara se till Paf:s affärsmässiga intresse. Men kommer de att göra det? Eller blir frestelsen för stor att göra bördan lite lättare för den egna regeringen i en annan brännhet fråga?
Allt hänger på integriteten hos ledamöterna. Man får väl utgå från att den är tillräckligt stark och att ägaren inte utövar någon påtryckning, utan tar Itiden-smockan rakt av.
Oavsett visar det här åter på den inbyggda risken med styrelser där partifärg går först.
Itiden-affären blir av allt att döma en dyr historia för landskapet.
Men också en nyttig läxa för framtiden. På flera plan.

Ålandstidningen