Landskapsregeringen får kritik för sin tolkning av nya fornminneslagen. Skogsägare och jordbrukare känner sig överkörda när fornminnena omregistreras. På bilden Birgitta Eriksson, vd för Ålands producentförbund som står bakom kritiken.
FORNMINNESMÄRKNING En markägare har rätt att höras innan en nyregistrering av ett fornminne görs. Det slår den nya lagen om fornminnesmärkning från 2006 fast. Men vad innebär nyregistrering? Två olika svar på den frågan har skapat en klyfta mellan å ena sidan skogsbrukare och jordägare samt å andra sidan landskapsregeringen.
Den nya fornminneskonflikten blossade upp efter att landskapsregeringen skickade ut brev till markägare i Hammarland och Geta med ett meddelande om att befintliga fornminnen har omregistrerats.
- Vi tycker att det är självklart att markägaren ska höras innan registreringen görs. Även om fornminnet är registrerat sedan förut måste det ses som en nyregistrering när det förs in i det nya fornminnesregistret, säger Birgitta Eriksson som är vd för Ålands producentförbund, ÅPF.
Tillsammans med skogsvårdsföreningen, Svf, har ÅPF skrivit ett brev till landskapsregeringen med kritik mot hanteringen av fornminnesmärkningen. Kravet är att omregistreringarna hävs och att markägarna ges en ny chans att höras.
Landskapsregeringens hållning är att man har följt lagtexten.
- Eftersom det handlar om en omregistrering av fornminnen och inte en registrering av ett nytt fornminne har vi bedömt att vi inte behöver höra markägaren, säger vicelantrådet Britt Lundberg (c).
"För stora områden skyddas"
Birgitta Eriksson är en av dem som har fått ett meddelande om en omregistrering av fornminnena på sina marker.
- Jag är överraskad över att markägarna inte har tillfrågats. Det innebär problem när man har klagomål mot registreringen, säger hon.
När en omregistrering av ett fornminne har gjorts har en markägare trettio dagar på sig att klaga på anteckningen. Det är en för kort tid för att alla ska hinna framföra de klagomål som finns. Och klagomålen är många. Birgitta Eriksson berättar att flera markägare upplever att ett alltför stort område omkring fornminnena har upphöjts till fast fornlämning.
- Runt till exempel en gravkulle har områden på flera hektar registrerats som fornminne. Det innebär stora inskränkningar i vad markägaren kan göra på sin egen jord, säger hon.
Hon förtydligar att hon inte är emot en märkning av fornminnen.
- Men lagen föreskriver en skyddszon på två meter runt fornminnet, det är tillräckligt skydd.
Kritiserar myndighetsinformation
Vid sidan av klagomål på lagtolkningen är Ålands producentförbund och Skogsvårdsföreningen skeptiska till den informationsbroschyr som museibyrån har sammanställt om fornminneslagen.
- Där står att en markägare har rätt att kräva ersättning om fornminnet och dess skyddsområde innebär en stor olägenhet. I själva verket står det i lagtexten att ersättning kan utbetalas om olägenheten är mer än ringa. Det är en väsentlig gradskillnad tycker jag.
Birgitta Eriksson ställer sig frågande till varför en landskapsmyndighet inte presenterar korrekta fakta.
ÅPF har skickat ut ett meddelande till sina medlemmar om gällande regler. Till sin hjälp att tolka lagtexten har de haft en arbetsgrupp. Där ingår bland andra Sven-Olof Karlsson och Gunnar Jansson (lib). Vice talman går alltså emot sina partikollegor i fråga om hur lagen ska tolkas, men lantråd Viveka Eriksson (lib) ser inget problem i det.
- Vi har alla ett intresse av att agera på ett rättssäkert sätt, men landskapsregeringens uppgift har varit att fullfölja det vi har gjort, säger hon.
- Har vi gjort fel är vi beredda att rätta till det, men vår bedömning är att vi har gjort rätt, tillägger Britt Lundberg.

Tone Nordling