SJÖFARTSNATIONEN Åland kan i dag beskrivas som ett högintressant framtidslabb där de två stora passagerarrederierna valt två väldigt olika vägar mot morgondagen.
Eckerökoncernens vd Björn Blomqvist slog i en stor intervju i onsdagstidningen fast att hans rederi tänker fortsätta på den välbeprövade, folkliga stigen.
Brända av Paradise-äventyret tänker man inte kasta sig in i någon ny våghalsig flirt med nya kundgrupper. Inte heller tänker man rusa in i någon ny teknik, eftersom det betyder att man inte köper en färdig produkt, utan ett ”deltagande i ett utvecklingsarbete” – en illa dold giftpil riktad mot vännerna på Norragatan.
VIKING GÖR i stället i princip allt det Eckerö säger sig vilja undvika.
Man lanserar i januari världens första större passagerarfartyg som drivs av flytande naturgas och blir därmed en miljöpionjär i kryssningsbranschen. Så ny är tekniken att gasleverantörerna fått bygga ny infrastruktur specialanpassad för Grace. Viking deltar i högsta grad i utvecklingen av nya sätt att tänka kring fartyg och vad de drivs av.
Till det ska läggas att inredning och krogar ombord på nybygget snarare får tankarna att gå till ett stilrent designhotell, än den klassiska partypråmen på Östersjön.
VILKEN FÄRDRIKTNING är den rätta? Bara framtiden kan avgöra det.
Men varje svar kan sägas vara utformat för att möta den situation som respektive färjrederi befinner sig i.
Viking bara måste göra något. Man kan inte längre bara titta på Tallinks framfart och sakta förvandlas till Östersjöns Nokia.
Något måste hända och detta något hoppas man att ska bli Grace.
Frågan för dagen har snarast varit om det räcker. Inte minst även inom Viking internt har man grubblat och brutit en del arm över det.
Det har aldrig blivit klarlagt varför Jesper Blomsterlund hastigt lämnade Rafael-sfärens hävdvunna styrelsestol i våras. Men är det bara en slump att man samtidigt torde ha diskuterat om Viking ska köpa en eller två nya båtar? Och att den mer avvaktande, konservativa linjen vann?
ECKERÖ HAR i stället på många sätt redan seglat över det hav av osäkerhet och förändring där Viking nu befinner sig – åtminstone på passagerarsidan, frakt är en annan historia med långa kontrakt som nu löper ut. För några år sedan handlade rubrikerna inte om nya organisationer och sparpaket inom Viking, utan inom Eckerö.
Nu är läget ett annat, Eckerökoncernen har kommit ut på lugnare vatten och man vill hålla kursen, som just nu ser ut att funka hyfsat. Fråga aktieägarna.
Om utmaningen för Viking i dag är att få en banbrytande satsning att bryta trenden så är den för Eckerö därför snarare att se till att inte dagens attityd rentav slår över i mättnad och belåtenhet.
DET MAN ur åländsk horisont får hoppas är att båda strategier funkar precis som det är tänkt. För ett välmående Eckerö och Viking är av enorm betydelse för hela Åland.
Hopp finns. I dessa kristider sjösätter Ålands två passagerarrederier varsitt nytt respektive bättre begagnat fartyg.
Det är inte ett tecken på en bransch som tappat sugen, utan en signal om att man utgående från sina utmaningar försöker komma vidare och igen.
Ålandstidningen
