TALEN SOM hålls vid lagtingets öppnande brukar vara odramatiska och pliktskyldiga historier. Men det som landshövding Peter Lindbäck, statens och presidentens man på Åland, höll i går eftermiddag var definitivt inte det. Tvärtom innehöll det sprängstoff, på två punkter.

LINDBÄCK TOG för det första kristallklart tydlig ställning i vindkraftsfrågan.
Den har enligt landshövdingen blivit ”en obegriplig följetong”. Han vill därför att ”principen om att hitta en gemensam lösning ges företräde framom svårförståeliga argument om att låta bli”.
För det andra satte han även ned foten så det nästan gungade till i plenisalen i den högaktuella debatten om självstyrelsens utveckling. Han beskriver den nya självstyrelselagen, ofta kallad ramlagen, som ”det oumbärliga projektet”. Vidare sa landshövdingen att han är den första ”att förorda ett sådant systemskifte”.
ATT LINDBÄCK som person har ett starkt engagemang för självstyrelsen är välkänt. Men det som gör gårdagen speciell är att det inte bara var landshövdingen som pratade, han gjorde det på presidentens vägnar – vilket alltid är fallet när denne inte kan närvara vid lagtingets öppnande.
Det är klart att landshövdingens egna åsikter i dessa lägen alltid rimligen färgar av sig på framförandet. Men lika klart är att talet också klareras av presidentens kansli. Så hade också skett i går, bekräftar Lindbäck för Ålandstidningen.
Formellt var det Sauli Niinistös ord som lästes upp. Det gör talet högintressant och lagtingspremiären till något mer än en dag av artigheter, kyrkobesök och kinuskitårta.
INFÖR PRESIDENTVALET i våras vädrades det på sina håll farhågor om att Niinistö kanske inte skulle bli en lika Ålandstillvänd president som Tarja Halonen.
Den oron kan nu av allt att döma begravas för gott.
Tvärtom tar den nye presidenten nu ställning för en modernisering av självstyrelsen, med en skärpa och tydlighet som sällan hörs från finländska toppolitiker – Paavo Lipponen, Carl Haglund och några till undantagna. Han var inne på samma spår under sitt Ålandsbesök i sommar, men tar nu ut svängarna mer.
Har Finland fått en statschef som är självstyrelsepolitiskt radikal?
Åtminstone säger han och hans tjänstemän inte stopp när hans högra hand på Åland lägger fram en linje som är som hämtad ur den åländska regeringens regeringsprogram.
EXAKT VAD allt det här konkret betyder för de fortsatta diskussionerna om vindkraftsfrågan och självstyrelsen återstår förstås att se.
Allt för höga förhoppningar ska ålänningarna inte knyta till utspelet eftersom presidentens makt minskats drastiskt. Han har inget att säga till om hur näringsstödet till förnyelsebar energi ska fördelas.
Däremot har presidenten fortfarande en nyckelroll, både symboliskt och konkret, i självstyrelsesystemet.
Om och när självstyrelsen konstitutionellt ska förändras är det därför inte oviktigt var presidenten står.
Han står i nära kontakt till den övriga statsledningen. Om han har en i grunden positiv syn på självstyrelsens utveckling kan den smitta av sig och påverka riktningen.

FÖR REGERINGEN som hoppas på en blandkommitté om ramlagen efter årsskiftet måste därför gårdagens markering ha kommit som en tidig julklapp.
Lagtingsåret har fått en flygande självstyrelsepolitisk start.
Och Åland en president som, trots att han lokalt kom tvåa, inte tycks ha några planer på att glömma landets enda autonomi.
Tvärtom.

Ålandstidningen