Klassificeringen för åländska kustvatten och sjöar för åren 2018–2024 är klar och visar att inga kustvattenförekomster når en god status eller har förbättrats, däremot har fem försämrats sedan föregående klassificering. Tony Cederberg, amanuens vid Husö biologiska station, arbetar med att ta fram en utökad rapport om läget i de åländska vattnen.

Han säger att över 90 procent av de åländska vattnen i sin helhet kan beskrivas ha måttlig status, men att vissa områden försämrats vilket framför allt beror på förhöjda klorofyllhalter, en indikation på ökade algmängder. Han är överraskad över Koxnans, på norra Åland, försämrade status.

– Klorofyllhalterna där är högst av alla ytterskärgårdsområden. Vi har det strängaste referensvärdet där eftersom vi förväntar oss att det renaste vattnet finns vid Koxnan och vattenförekomsterna i nordväst, men även utan en strängare klassificering skulle statusen vara otillfredsställande, säger han.

Minska näringsläckage

Slemmern har gått från måttlig till otillfredsställande mellan provperioderna.

– I vissa skyddade vikar har klorofyllhalterna gått upp ganska mycket, vi ser liknande fenomen i bland annat Ivarskärsfjärden och Husöviken. Förra hösten hade vi de hittills högsta medelklorofyllhalterna i Husöviken vi mätt sedan vi började följa upp dem på 90-talet. Det har hänt saker i flera vikar.

Vad har hänt?

– Det är spekulationer, men vi har haft väldigt varmt tidigt på sommaren de senaste åren, vilket gjort att vi fått en längre växtperiod vilket de blågröna algerna verkar dra nytta av då det trots allt finns näring i överflöd i vattnet.

Det man kan göra, säger Tony Cederberg, är att minska näringsläckaget i havet.

– Det är prioritet ett. Vi måste också börja fundera på hur vi använder havet och hur vi kan skydda, restaurera och återställa det. Det har visat sig att om vi har ett välmående hav står det bättre emot klimatförändringarna. Vi behöver hjälpa havet att läka sig själv. Det här är också högaktuellt i och med EU:s restaureringsförordning som gör att vi måste ta fram en plan för hur vi ska göra, också för landområden.

Långtgående effekter

Läget är sämst i de skyddade vikarna och det är också de områdena som människan främst påverkar.

– Vi kan inte skylla på någon annan eller vänta på att någon annan ska göra något, utan det här måste vi själva göra. Innerskärgården ligger på en otillfredsställande status totalt sett.

Olika metoder är möjliga, som att göra det möjligt för blåstång att fästa på hårda klippor, plantera in ålgräs eller se på möjligheten att återintroducera kransalger.

– Restaureringsbiten är svår, det finns inga riktigt bra metoder. Men det börjar bli lite bråttom.

Hur illa ställt är det?

– Det måste göras mer utredningar på detaljnivå och jag hoppas Åland kan göra det i något skede så vi får mer förklaringar. Men läget är alarmerande med tanke på att det händer så mycket i Östersjön med klimatförändringar, övergödning och överfiske som gör det ännu mer akut.

Att vattnen mår bra har många kringeffekter, säger Tony Cederberg.

– Det är svårt att sätta en siffra på hur mycket havet är värt för oss. Men vill vi ha ett hav som vi själva kan använda, simma och fiska i är det viktigt. Har vi ett illamående hav lider nog turismen också, det kan få långtgående effekter.