Ålands litenhet är en utmaning för det offentliga Åland. Hur ska självstyrelsen säkerställa och organisera sina institutioner och myndigheter så att människorna som bor på Åland kan åtnjuta samma rättigheter, rättsskydd och stöd som i Finland och övriga Norden? Självstyrelsens muskler räcker inte alltid till för att tidsenligt följa med utvecklingen.
Ett exempel har varit den föråldrade diskrimineringslagstiftning som Åland hade ända till början på 2023. Redan när den första åländska diskrimineringslagen skrevs 2005 var det mot bakgrunden att Åland hotades av böter om man inte genomförde EU:s diskrimineringsdirektiv från år 2000 i tid. Ålands lagting antog FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i juni 2016. Landskapsregeringen borde då skyndsamt ha tillgodosett att diskrimineringslagstiftningen uppdaterades för att Åland skulle uppfylla sina åtaganden, men det dröjde.
Nu finns en uppdaterad lagstiftning på plats från och med förra året. Att få den här lagstiftningen på plats är en av de mer strukturella frågorna som Ålands ombudsmannamyndighet har bidragit till.
Den nu gällande diskrimineringslagen är viktig då den inte bara tydligt föreskriver förbud mot diskriminering utan även betonar skyldigheten för myndigheter, arbetsgivare samt barnomsorg, skolor och andra utbildningsinstanser att aktivt arbeta för att främja likabehandling. Sedan tidigare är dessa aktörer redan skyldiga att främja jämställdhet.
Med tanke på den diskussion som nyligen förts kring huruvida skolor och barnomsorg aktivt ska arbeta med dessa rättighetsfrågor kan det vara skäl att påminna om att bland de svarande i Åsub:s undersökning om upplevd diskriminering i det åländska samhället 2020 var över 85 procent positivt inställda till insatser för att främja mångfald i skolan och 92 procent var positivt inställda till mångfaldsarbete på arbetsplatsen. Det finns med andra ord ett stort stöd bland befolkningen för den här typen av insatser.
Värdegrunds- och rättighetsbaserat arbete är viktigt för att främja likabehandling men även för att förhindra mobbning och trakasserier som tyvärr är alltför vanligt både bland barn och vuxna. Vi behöver arbeta systematiskt, för trots att vi själva kan vara övertygade om att vi behandlar lika eller likvärdigt, så kanske vi inte gör det. Mycket i vårt agerande sker omedvetet. Det här är en ledarskapsfråga som har störst chans att lyckas om chefen eller ledaren själv är direkt engagerad i stället för att delegera värdegrundsarbetet till andra medarbetare. Det är en rättighetsfråga och även en folkhälsofråga. Utslagning och sjukskrivningar minskar om vi satsar mer på likabehandlings- och jämställdhetsarbete. Vi mår bättre helt enkelt.
Ålands ombudsmannamyndighet fyller tio år den här månaden. Bakgrunden till att myndigheten bildades var en sammanslagning av uppdrag som tidigare utförts av tjänstemän på spridda platser inom den åländska förvaltningen. En enda myndighet för uppgifterna skapades för mer stabilitet och synergier. Det är en unik åländsk lösning som har överlevt och utvecklats över åren och som hjälper 600–700 personer per år, samt organisationer, myndigheter och företag i frågor som rör diskriminering, likabehandling, jämställdhet, barns rättigheter, patienters och klienters rättigheter, samt konsumenters rättigheter. Sedan januari 2024 omfattar myndighetens uppdrag även tillsyn över offentlig upphandling.
Skapandet av ombudsmannamyndigheten har varit ett sätt att garantera att tjänster som är viktiga för invånarna på Åland hålls kvar i landskapet med medföljande lokalkännedom och garanterad service på svenska. Myndigheten är betydelsefull för invånarna och har även en viktig roll att bevaka och bidra till utvecklingen av det åländska samhället.
Sedan tillkomsten har ombudsmannamyndigheten förutom att verka för en förnyad diskrimineringslag på Åland, verkat för ändrade riktlinjer för assisterad befruktning, uppmärksammat situationen för närståendevårdare, medverkat i att förnya delar av patientlagstiftningen, kontinuerligt fört dialog med olika aktörer i syfte att avhjälpa strukturella hinder och missnöjen som privatpersoner framfört. Myndigheten är även den enda instans på Åland dit hyresgäster och hyresvärdar kan vända sig för rådgivning angående hyresärenden.
En utmaning på senare år är att de konsumenträttsliga frågorna har ökat så pass att kapaciteten snart börjar vara nådd för vad myndigheten hinner med. Ökningen av inkommande konsumentrelaterade ärenden kan eventuellt vara ett tecken på ekonomiskt svårare tider både för konsumenter och företagare, vilket kan leda till ökade tvister.
Ålands litenhet är en utmaning eftersom personer kan dra sig för att säga ifrån eller lämna in klagomål. Invånare kan vara rädda för repressalier för sin egen eller anhörigs del. Det gäller patient- och klientärenden likväl som diskrimineringsärenden. Mörkertalet är antagligen stort vad gäller personer som inte vågar ta kontakt med ombudsmannamyndigheten. Genom att ta kontakt har varje individ möjligheten att förändra sin, men också andras vardag till det bättre på Åland.
Den oberoende ställning som ombudsmannamyndigheten har gentemot landskapsregeringen och andra åländska myndigheter är en grundläggande förutsättning för verksamheten och kan bidra till att stärka förtroendet bland invånarna. Ställningen garanteras även i de nyligen antagna EU direktiven om likabehandlingsorgan. Den oberoende ställningen samt att myndigheten ges tillräckliga resurser är angelägna för att kunna fortsätta verka och utvecklas även kommande år.
Johanna Fogelström-Duns
