När ska politiker på riktigt sätta sig in i vad det kostar att ha en misslyckad helhetsvård för de mest utslagna. Politiker och så vidare säger på sin höjd att ”viljan måste komma från den utslagne personen”. Javisst! Men viljan kommer inte om du tappat tron. Och tron har du nog tappat om du fastnat i klorna hos Utsökningsverket, tingsrätten, har fienden bakom dörren, beroendet som skriker, eller har diagnos samsjuklighet.
Alldeles för många blir lidande när ”knark och kriminalitet samt psykosen” står utanför dörren, eller redan klivit in. Jag saknar öppen debatt om kriminalitet, straff, beroendevård och samsjuklighet.
Jag förundras över att politiker påstår att ÅHS inte svarar på frågor när politiker vill ställa frågor om Laro, det vill säga narkomanvården som tillhandahåller med daglig dos narkotika till de klienter som har Laro-vård (läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende ). Laro är ett bra alternativ om det sköts korrekt. Vem ljuger? Är det så att ÅHS har munkavle, eller är det politiker som ljuger för mig?
Jag blir ledsen över att nära anhöriga till en ”kriminell, missbrukare eller på något vis psykiskt i botten nära person” drabbas till att skämmas, vara rädd och utmattad. Folk tittar snett och helvetet är ett faktum varvat med sorg och trauma.
Om du checkar ut från fängelse eller någon form av behandlingshem, så är du på ruta noll direkt du klivit ut genom porten och hemma är miljön oförändrad.
Det finns aktiviteter och olika projekt som Emmaus, KST:s Framsteget och Pelaren, men det krävs massor för att få en människa som är på botten att komma ur kriminalitet, beroenden, skulder, hitta rätt vård för samsjuklighet med mera. Det behövs serveras hjälp på ett helt annat sätt än nu, det gäller även för anhöriga.
Vård och omsorg behöver bli bättre på att motivera. Främst av allt, ta bort stigmat, se till att alla berörda enheter arbetar med öppna dörrar och talar samma språk. Ofta skylls det på sekretess, men det går på fem minuter att få till samtyckesavtal, om klienten vill. Och klienten vill garanterat, om hjälpen görs rätt, utan rädsla och skam, med trygghet. Sätt in en personlig koordinator för helheten, evidensbaserat som fungerar bättre än hittills.
Ingen vill vara fast i ett destruktivt liv, där även andra drabbas.
Vet ni vad det kostar att skicka bort till fängelser, behandlingshem, substitutionsknark, utsökning, häkte, polisiär hjälp och så vidare?
Och vet ni förresten hur enormt mycket som polisen får ta hand, som egentligen är direkta fall för mer eller mindre akut hälsovård. Hur gick det förresten med den nya tillnyktringsenheten, fick narkomaner och folk i psykos komma in, eller var det endast för alkoholpåverkade?
Bettis
