I Australien har elva kvinnor mördats av sina män under två veckor i november. Elva. Regeringen gör vad regeringar bör men inget hjälper.

För denna farsot av våld mot kvinnor som sveper över, inte bara Australien utan världen tillika, kan inte lösas med stängare straff – som de planerar att göra här. Regeringens förslag att försöka hålla tillbaka denna sanslösa tidvattenvåg av missriktad aggression har samma chans att lyckas som den danska kungen Knuts strävan på stranden.

För mördandet av kvinnor är ett symptom – orsaken ligger annorstädes. Dessa mäns illdåd väller ofta upp ur den decennier långa uppdämda förtvivlan, skapad av den misshandel de själva led under som mobbade barn. Gentemot en sådan känsla av förintande självutplåning har ytterliga hot från nån som är större än dig själv (läs: regeringen) väldigt liten effekt.
Att män överlag känner sig emotionellt kastrerade av karriärsavancerande kvinnor som lämnar dem efter sig nu när spelfältet är (någorlunda) mer rättvist är absolut en orsak till att dessa skadade män tar till nävarna. Men problemet är i grunden baserat på rädslan att bli övergiven och aldrig är en man farligare än när han är rädd.
Jag skickade följande förslag till Australiens regering; sänd ett frågeformulär till landets alla skolor, lärare och elever som var aktiva under tiden – säg 1970 till 2010 – och ta reda vem i klassen som var mobbad och vem som mobbade. Kontakta sedan dessa arma själar och hjälp dem! Lyssna till deras historia och stöd dem! Innan de inte längre kan hålla det där vilt klösande monstret inuti i schack med ännu mera brännvin eller ändlösa set i gymmet, och gör något oförlåtligt.
För folk som en gång gjorts illa kommer alltid att föra smärtan vidare, på ett eller annat sätt.

Egan Söderholm
Down Under