De två Jansönerna, Roger och Gunnar, fick ge namn åt varsin kommitté i upptakten till den revision av självstyrelselagen som på nytt kapsejsade i höstas. Det arbete som lades ned i kommittéerna, som bestod av alla de åländska partierna, jämkade samman en gemensam åländsk ståndpunkt.
Att lagtingets alla partier står enade bakom Ålands förhandlare, oavsett om det är parlamentariker i en arbetsgrupp eller landskapsregeringen och dess tjänstemän, har varit ledstjärnan och styrkan i strävandena att få till stånd en ny självstyrelselag. Nu gick det åt fanders i alla fall, men vägen är trots allt rätt.
Dock är situationen en i grunden annan än då de båda kommittéerna jobbade fram sina kravlistor inför förhandlingarna. Ja, faktiskt så annorlunda att en helt ny åländsk förhandlingsgrund behövs.
När de båda tidigare kommittéerna jobbat klart fanns en kravlista som framför allt handlade om resudialprincipen, där Åland skulle få lyfta över behörigheter i den takt som lagtinget fann lämplig inom ett antal områden som förhandlingarna fastslagit. Det lyckades aldrig och områdena som skulle kunna flyttas över blev färre för varje möte med regeringen i Helsingfors.
Även då fanns frågor om självstyrelselagens ställning visavi grundlagen med i förhandlingarna, men de var inte alls så centrala som de är i dag.
Pandemin, ett antal utslag i Högsta domstolen och ett allt mer aktivt och beordrande EU har förändrat förutsättningarna för förhandlingarna mellan Åland och Finland. I dag är självstyrelsen i många fall i praktiken degraderad till en ”vanlig” lag när Ålandsfrågan behandlas i de finska ministerierna. I fall efter fall måste landskapsregeringen påpeka att självstyrelsen har en särställning.
Det tar tid och kraft, men är inte det värsta. Det är i stället att också den finska grundlagen, när den förnyades i början av millenniet, ställdes tydligt över självstyrelselagen. Det har fått konsekvenser i en rad domar och flera gånger i laggranskningen.
Och senast för några dagar sedan visade Ålandsdelegationen att också EU:s allt vidare beslutsfattande kan inskränka på de åländska behörigheterna då den aktuella elskatten ansågs vara finsk behörighet trots att ÅD ansåg att den är en näringsskatt. Och näringsskatter är åländsk behörighet enligt självstyrelselagen.
I vår är det tänkt att en ny arbetsgrupp ska återuppta arbetet med självstyrelselagen och landskapsregeringen får en ny finsk regering att förhandla med. Men det vore ett misstag att bara återuppta arbetet där det lämnades i höstas.
Allt för mycket har hänt sedan dess, grunderna har förändrats.
Det gör att Åland skulle behöva en ny samling i självstyrelsefrågan, ett nytt dokument om vad landskapet vill ha ut av de nya förhandlingarna.
Det skulle behövas en ny kommitté. Kanske kan det bli en ny Janssonkommitté, under ledning av vice lantrådet Harry Jansson (C), kanske behövs det någon mindre partibunden person.
Alldeles oavsett behöver Ålands utgångspunkter i de kommande förhandlingarna kalibreras och slås fast på nytt så att den sittande landskapsregeringen och den som tillträder efter valet i höst talar med samma tunga, för fram samma krav och har samma starka stöd i ryggen när man gör det.
Självstyrelselagen är, tyvärr, inte den fråga som engagerar ålänningarna mest. Men den borde vara det. Självstyrelsen är grunden för hur det åländska samhället har vuxit fram till det starka landskap det är.
Men framgången kom inte av sig själv, och framtidens självstyrelse kommer heller inte att göra sig själv. Det behövs arbete, det behövs engagemang och det behövs en åländsk styrka som byggs i en enad viljeyttring om förbättring av självstyrelsen.
Det behövs en ny samlande kommitté som formulerar visionen av framtidens självstyrelse.
Jonas Bladh
tel: 266 38
