En arbetsgrupp lade förra veckan fram ett förslag på hur tobaksanvändningen i Finland kan minska för att landet ska vara nikotinfritt 2030. Utredningen ger en lång rad förslag, 35 stycken, för att nå målet om ett tobaksfritt Finland om sju år.
Rökfritt på uteserveringar, höjd åldersgräns för att köpa tobak, rökförbud i alla hyresavtal för bostäder och så kallade tobakspåsar – ”portionssnus” utan tobak – ska jämställas med traditionellt snus.
Utredningen vill också ha kraftigt skärpta regler kring privatimport av tobaksprodukter. Antalet cigaretter man får ta med sig från utlandsresan ska minska från 200 till 50 och snusimport för privatpersoner ska helt förbjudas.
Den finska linjen vad gäller snuset går tydligt och lydigt i EU:s linje. Unionen förbjöd försäljning av snus redan 1992 sedan en amerikansk tillverkare försökt marknadsföra en form av snus till skotska ungdomar.
Sverige förhandlade till sig ett undantag från den regeln vid inträdet 1995, och den regeln har hållit trots att tjänstemän i Bryssel flera gånger försökt att begränsa undantaget.
Finland är ett av de länder i Europa, vid sidan av Sverige, där snusande är vanligast. Åtskilliga finländare lägger tobak under läppen och den illegala försäljningen av snus i Finland är stor.
Självfallet är det ett problem, men att kriminalisera införsel för eget bruk är inte lösningen.
Att utredningen dessutom jämställer problematiken kring rökning, som är behäftat med betydligt större hälsorisker och därmed samhällskostnader, med snusandet är märkligt. Rökning skapar en miljö som är hälsofarlig också för de som befinner sig i rökarens närhet, medan snuset är en vara som endast skadar användaren.
Det bästa vore om Finland i stället valde att försöka förhandla till sig ett undantag från EU:s regler på samma sätt som Sverige gjorde med hänvisning till att en så stor del av befolkningen redan brukar snus.
Ålands riksdagsledamot Mats Löfström reagerade starkt mot förslaget att förbjuda privatimport av snus. I ett inlägg på Facebook skriver Löfström klokt: ”Jag rekommenderar ingen att använda snus, men det är ett beslut människor måste få fatta själva. Då samhället tillåter försäljning av cigaretter som är både skadligare och också passivt påverkar personer som inte aktivt röker (även om det minskat via lagstiftning och ändrade attityder) borde man i alla fall inte nu lägga krutet på att försöka förbjuda och motverka en mindre farlig produkt, där riskerna är uppenbara att det i stället skulle skapa en ny svart marknad som skulle göda smuggling och äta upp polisens, gränsens och tullens viktiga resurser som behövs för annat än att jaga snusdosor.”
Samtidigt som det är viktigt att försöka minska på tobaksanvändningen, inte minst bland unga, är det också viktigt att det förs en debatt kring hur långt samhället ska gå i att begränsa medborgarnas frihet till fria val – också när det gäller skadliga beteenden.
En enkel förhållningsregel bör vara att ge största möjliga frihet, så länge den inte inverkar på någon annans frihet.
Och det är svårt att se att snusning skulle inverka speciellt mycket på någons frihet.
Jonas Bladh
tel: 266 38
