Helt enligt plan godkände lagtingets finans- och näringsutskott det finanspolitiska ramverket, dock med ett undantag: man valde att slopa rådet med motiveringen att det skulle vara svårt att besätta ett råd bestående av individer med kompetens inom vetenskap, som även har ekonomisk-politiska insikter, kännedom om åländska förhållanden och är politiskt oberoende.
Förvisso hade utskottsmedlemmarna John Holmberg (Lib) och Stephan Toivonen (ÅLD) reserverat sig mot beslutet, men lagtinget antog efter omröstning utskottets förslag och därmed blir det inget råd.
Åland befinner sig i en komplex omvärld, som förändras snabbare än någonsin. Kompetens är viktigare än någonsin och den är direkt avgörande för att vi ska klara oss i längden.
Samtidigt brottas Åland med en bnp per capita som i bästa fall kan sägas stå stilla. Tillväxten är direkt utmanande och offentlig sektor växer mer än den privata. Lägg därtill att Åland dessutom står inför en demografisk utmaning och stora behov av investeringar så förstår de flesta att läget är utmanande.
I detta läge behövs kompetens. Det behövs extern input och våra politiker behöver utmanas. Att tillsätta ett finanspolitiskt råd skulle därför ha varit ett utomordentligt sätt att möta det som Åland står inför. I stället väljer lagtinget, även om det mellan raderna kunde utläsas en viss besvikelse, att inte göra det.
Motiveringen att det skulle vara svårt att få till ett råd med sakkunskap visar tyvärr inte på annat än brist på förståelse för var Åland befinner sig, och dessutom på utskottets bristande nätverk inom kompetensområdet.
Det finns många på och utanför Åland med kompetens inom området som gärna skulle bidra till att utveckla Åland. Vidare är Åland i stort behov av att vässa sig på det ekonomiska planet.
Man blir fundersam när kunskapen inom ekonomi, och inte minst nationalekonomi, i utskottet bland de som röstade för ett slopande av rådet lyser med sin frånvaro – inte är det väl så att utskottsledamöterna känner sig hotade av extern kompetens? Vi ska innerligt hoppas att så inte är fallet, men utskottets beslut visar tyvärr på tendenser som är oroande. Som Toivonen förtjänstfullt poängterade i debatten, lider Åland av en stor brist på debattiver när det kommer till ekonomisk politik, det gör att frågetecknen blir allt fler och större.
Innan vi målar allt alldeles för svart kan vi konstatera att det ändå finns öppningar för att vi ska få se någon form av ett råd ta form. I debatten lyfte Roger Nordlund (C) tankar om ett ekonomiskt råd för att samla det offentliga, näringslivet och tredje sektorn för att få till en långsiktig gemensam syn på den ekonomiska utvecklingen av Åland. Detta omfattades under debatten av Anders Eriksson (ÅF) och finansminister Roger Höglund (C), och är tankar som nästa regering med fördel kan förverkliga genom att ta upp i sitt regeringsprogram.
Oavsett vilka vägar framtiden tar har vi i alla fall fått ett ramverk och det är sannerligen viktigt. Sedan får vi bara hoppas att vi får se ett råd av något slag ta form – för det behöver Åland. Våra politiker behöver dessutom utmanas mer på det ekonomiska planet för att vi ska kunna få ett mer progressivt Åland som ska klara sig på den allt hårdare konkurrensutsatta globala arenan.
Daniel Dahlén
