Jomala vill utreda ett eget medborgarinstitut. Initiativet är välkommet och leder förhoppningsvis till en sund debatt om vad som hör hemma inom ramarna för ett medborgarinstitut. Daniel Eriksson
Jomala vill utreda ett eget medborgarinstitut. Initiativet är välkommet och leder förhoppningsvis till en sund debatt om vad som hör hemma inom ramarna för ett medborgarinstitut. Foto: Daniel Eriksson
Foto:

Bild

Fräscht initiativ om Medis

Jomala kommun vill utreda ett eget medborgarinstitut. Kanske leder det till att vi får en sundare syn på vilken verksamhet som egentligen ska bedrivas inom ett medborgarinstitut.

Medborgarinstitutets (Medis) verksamhet ifrågasätts med jämna mellanrum. Ofta avfärdas kritiken som elitistisk och hård, utan att man tar till sig de underliggande poängerna. Därför är det intressant att Jomala kommun, i samband med att Mariehamns stad vill förnya avtalet om verksamheten, meddelar att man vill se över om kommunen skulle kunna ordna egen verksamhet.

Medis verksamhet väcker känslor. För den enskilde, som till exempel går en kurs, är den givetvis i de flesta fall givande och utvecklande. Även från ett bredare samhällsperspektiv är kursverksamheten många gånger något som bidrar till samhället i stort. Här talar vi om exempelvis språkkurser och liknande.

Att det sedan finns åsikter om utbudet av kurser är givet då verksamheten sträcker sig från allt från körsång, yoga, growling, pilflätning till hur man skapar en äng. För även om det med största sannolikhet är givande för den enskilde så måste frågan lyftas i ett större perspektiv och vi måste kunna fråga oss varför exempelvis vissa körer ska omfattas av verksamheten och andra inte? Varför ska några individer få sin hobby skattesubventionerad och andra inte?

Detta ska inte ses som ett skuldbeläggande av den som nyttjar dylik verksamhet eller de som anordnar kurserna. Men våra politiker måste på allvar börja titta på dessa frågor. I tider där det inte finns pengar i kommunernas kassor måste allt ses över. I synnerhet sådant som inte är direkt lagstadgat, vilket långt ifrån hela Medis utbud är. Och speciellt sådant som konkurrerar med privata aktörer – oavsett hur intressant och bra det kan vara för den enskilde.

Att åländska kommuner ofta obstruerar när ett nytt Medis-avtal föreslås är sunt och numera mer eller mindre tradition. Samtidigt har vissa förändringar i verksamheten skett, vilket ska medges. Men det finns mycket kvar att göra och därför är Jomalas tankar på alternativa lösningar välkomna. Om politikerna sedan vågar stå upp för det är en annan sak. Det gäller också att vi väljare inte agerar reflexmässigt och tittar på utbudet och säger att allt är bra. För det leder till politisk passivitet.

I stället ska vi fråga oss varför en kommun ska finansiera just denna kurs? Varför ska kommunal verksamhet få konkurrera med privata aktörer så att de i vissa fall tvingas sluta med sin verksamhet? Varför ska vissa individer få gå samma kurs år efter år till ett skattesubventionerat pris, medan andra får betala fullt ut för sin hobby? Varför ska viss föreningsverksamhet få gå via Medis och annan inte? Det här är viktiga frågor att ställa.

Allt är inte dåligt med Medis, men allt är inte heller bra. Att Medis bland många politiker dessutom uppfattas som en helig ko som inte ska få röras är förödande. Inte bara ekonomiskt utan även för verksamheten i stort. I synnerhet i tider då sjukdomskostnadsavdrag kastas ut genom dörren, skatter höjs och vi får en allt större ekonomisk press på vård, skola och omsorg.

Så rid ut tanken Jomala och se över alternativen! Se över Medis verksamhet och utmana. Se på alternativa lösningar och bryt ny mark. Det mår hela samhället bra av – inklusive Medis.

Daniel Dahlén

Hittat fel i texten? Skriv till oss