Förra veckan påbörjade den nya arbetsgruppen för revidering av självstyrelselagen sitt arbete. Under ledning av justitierådet Gustav Bygglin ska arbetsgruppen utarbeta ett förslag för en skyndsam ändring av nuvarande självstyrelselag med anledning av den finländska välfärdsområdesreformen. Gruppen ska därefter ta tag i övriga frågeställningar gällande revideringen av självstyrelselagstiftningen. Frågor som än så länge står utan svar och där parterna i många fall är långt ifrån varandra.
Det var i sista stund som den avgående finländska regeringen fick till en fortsättning i arbetet med en revideringen av självstyrelselagen. Under hela mandatperioden har revideringen gått en riktig kräftgång och samtidigt har självstyrelsen aldrig fungerat så dåligt som under pandemiåren. Behovet av en revidering av självstyrelselagstiftningen kan därför inte ha undgått någon.
Avgående finländsk regering lovade i regeringsprogrammet att reformen skulle fortsätta och att självstyrelsen skulle utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland. Vackert så, men i dag vet vi alla resultatet – en mandatperiod fylld av självstyrelsebesvikelser.
Det finns en mängd olika förklaringar till det. Det står dock klart att de politiska uppgörelserna gällande revideringen stod svaga när ministeriernas byråkrater började mala.
På punkt efter punkt sågades förslagen och plötsligt stod politikerna handfallna. Den politiska beställningen var svag och tjänstemännen tog tillfället i akt när de fick möjlighet att ge sin åsikt i frågan.
Att så skulle bli fallet är inte överraskande då Finland har en stark tjänstemannatradition och få tjänstemän gillar undantag, vilket de facto hela självstyrelsen är – ett undantag.
Men en väsentlig del missades och det är att självstyrelsen inte är en tjänstemannaprodukt utan ett löfte från det finländska folket genom den finländska staten till det åländska folket. Därför var det synnerligen beklagligt att den politiska uppgörelsen inte fann sin plats utan att det blev en byråkratisk soppa.
Nu fokuserar man på att sätta de juridiska aspekterna i fokus. Experter har kallats in för att få fram en revidering som kan möta upp kritiken från sakkunnighetsinstanser. Taktiken har lyckats förr och nu finns en förhoppning om att samma sak ska upprepa sig.
Det är inte någon lätt uppgift som väntar arbetsgruppen, men med Bygglin som ordförande har gruppen gedigen erfarenhet från högsta juridiska instans. Det talar för att saken kan komma i mål. Dessutom är lagen otidsenlig och ett ok även för den finländska statsförvaltningen. Således torde det finnas reella chanser att ta det hela i mål, men så var det det där med regeringsskifte.
Samtidigt som arbetsgruppen ska slutföra det första steget ska en ny finländsk regering tillträda. Beroende på politisk inriktning och intresse för Åland kan resultatet av gruppens arbete ta alla möjliga svängar. För vi vet inte med säkerhet vilken typ av politik Samlingspartiet, som blivande statsministerparti, ämnar driva och vilken plats Åland får i det kommande regeringsprogrammet. Det kan ha stor inverkan på vart gruppens arbete tar vägen när det är dags för nästa steg.
Oavsett får vi se arbetsgruppens arbete som en sista chans. Lyckas man inte nu är det svårt att se hur en revidering av självstyrelsen skulle komma till. Samtidigt behöver samtliga parter en revidering av självstyrelsen. Båda har bara att vinna på en stark självstyrelse. För en stark självstyrelse lägger en god grund för ett framgångsrikt Åland som i sin tur kan fortsätta vara en stark bidragande part till Finland.
Sist, men inte minst, bör arbetsgruppen ta med sig att Åland i och med Nationernas förbunds beslut om statstillhörighet blev lovade så långt gående självbestämmanderätt som bara möjligt – så länge Åland fortsätter vara en del av Finland. Här har den finländska regeringen en hel del att leva upp till då Åland inte längre är den progressiva autonomi man en gång var.
Den åländska autonomin har nämligen blivit omsprungen av våra systeröar i Nordatlanten; Färöarna och Grönland. Deras självbestämmanderätt är på en helt annan nivå än den åländska – trots att deras autonomier är yngre. Så vi har mycket att ta igen för att lyfta den åländska självstyrelsen dit den hör hemma.
Daniel Dahlén
